___________________
Vill du studera japanska i Japan?


Sidan skapad av
Tor Dalsjö



Rubriker:

Beprövade och bra länkar om Japan:

Study In Japan Comprehensive Guide
En viktig officiell sida med regler och statistik. Här kan du hitta skola.

Asienguidens kurs i Japanska
Bra genomgång av skriftsystemen Kanji, Hiragana och Katakana för nybörjare.

Japanguiden
Sveriges bästa sida om Japan med nyhetsartiklar och res- och studieinfo.

TV in Japan
Saxat från japansk TV.

Rikai
Min favoritsida. Översätter orden du pekar på. Prova själv!

Mainichi WaiWai News
Roliga och tankeframkallande artiklar från världens märkligaste land.

Reasons For Not Studying Japanese
Den här sidan är rolig! Jag höll på att sätta kaffet i halsen av skratt.

En rolig sida om en engelsk-lärare i Japan:
omega.med.yale.edu/~pcy5/japanese/

Trends in Japan
Kul sida med artiklar om senaste trenderna i Japan.

Tokyo Friends
Hitta en japansk brevvän.

Zone 81
Sida för Gaijins i Japan. Jobb, forum, guider etc. Sådär bra.

Kawaii Nation
Forum om söta japanska tjejer. Kawaiine-! I rent sociologist intresse, givetvis.

Japanese Reading Material Bank
Övningstexter med varierande svårighet och mycket behändigt lexikon i frame.

Hiragana Times Visa Information
Mycket lättförståelig och informativ visumguide till Japan.

En samlingsida med information om flera språkskolor:
www.asahi-net.or.jp/~tc9w-ball/useful/

En bra sökfunktion med information om flera språkskolor: www.aikgroup.co.jp/j-school

Flera bra språkskolor: www.nisshinkyo.org/dxm-index.html

En bra sida med flera språklektioner i både tal och skrift.
japanese.about.com

En plats att lära dig Hiragana och Katakana:
www.ichigo.se/kanaflash

Japanska språket genom självstudier:
davidhallgren.se/nihon

En sida med 100-tals språklektioner:
www.japanese-online.com

Studera Kanji:
www.tcwonline.org/~johnnygothisgun

Folkuniversitetets kurser:
www.folkuniversitetet.se

En bra länk till det Japanska spelet Go, med lektioner och möjlighet att spela mot andra online:
kgs.kiseido.com

Sendais internationella sida för utlandsstudenter i Sendai:
www.sira.or.jp/english

CSN-sida om blanketter etc:
www.csn.se/

Massor med information om studier i Japan:
www.between.ne.jp/sij/index.html

En guide för internationella studenter:
www.miyakyo-u.ac.jp/IFA/booke/index.html

Hur ditt namn uttalas i Japan, bra om man vill översätta det till katakana:
www.burkar.nu/sprak/japanska.htm

En svensk sida om Buddhism:
www.buddhist.se

Japansk krigshistoria:
www.warbirdforum.com/japan.htm

2008-01-27: Liten guide till att studera i Taiwan.

2007-09-27: Kom-ihåg-lista för packning inför utlandsstudier. Skriv ut och använd som stöd.



Av alla svåra språk, av alla konstiga länder, så vill du åka till landet vid soluppgången? Kunna förstå vad de egentligen försökte säga i bruksanvisningen till videon? Försöka finna insikt i den djupa filosofin bakom Pokemon? Eller kanske bara briljera på karateträningen genom att verkligen förstå ett jota av vad ni skriker?

Min vän, ingen anledning är för liten. Lär dig japanska i Japan!

Men, du tror kanske att det är en svår och lång väg som ingen är det minsta intresserad av att hjälpa dig med. Ja, då har du förstått alldeles rätt! Och ändå dras du till detta förlovade land. Jag kan ge dig ett råd: ge inte ge upp!

Läs min sida, ta dig i kragen, gör en illa planerad resplan och packa väskorna, för livet är kort!

Japan, detta fascinerande, älskvärda men stundtals förbryllande land på andra sidan jorden är värt hela besväret. En delikat högkultur som formats självständigt från resten av världen under 300 år är olikt det mesta du upplevt, och är tack och lov numera öppet för oss att upptäcka. Jag kan lova dig en uppryckande kulturkrock mellan dig och en unik värld och ett unikt folk, och upplevelser som kommer följa dig livet ut.

Men just det. Det finns bara ett litet problem. Eller ganska stort.
Problemet är att ingen japan förstår ett smack av vad du säger och vice versa. Men vad väntar du på då? Ta steget ut och lär dig deras vackra språk. På det enda ställer där det går att lära sig: Japan!
Japan Rail Pass
Japan Rail Pass är ett billigt kort för tågluffning
i Japan. 3400 kr för tre veckors fri åkning.

Detta mycket vackra språk är väsensskilt från svenskan, talas i stor bemärkelse baklänges, och skrivs med tre olika fullständigt ologiska skriftsystem varav ett innehåller ett par tusen symboler. Vägen är lång, uppehållsregler är stränga och byråkratin är frustrerande snårig och bemannas av folk som skulle få en söndrig biljettautomat att verka flexibel och hjälpsam. Men du kommer inte ångra att du åkte till Japan. Och efter ett tag är risken att du vägrar åka hem igen och konstaterar "I think I'm turning Japanese!".

Jag har skrivit den här förhoppningsvis uppmuntrande sidan för att dela med mig av min visdom om studier i Japan, och för att jag hoppas att du tar steget och åker dit så fort du läst färdigt. Gud vet att det är svårt att finna bra information på svenska om hur, var och varför man åker till Japan, även på Internet. Det beror dels på att andelen svenskar som någon gång besöker Japan är alldeles, alldeles för liten och därmed finns det få som vet varför man skulle vilja åka till Japan, om de ens vet var det ligger. I alla fall kan jag intyga att det var omänskligt svårt att hitta information för mig innan jag åkte. Flera timmar av desperat sökande på Internet hemma framför datorn gav noll resultat. Utmattad och fullständigt hopplös gav jag upp. Internet; min bästa och nästan enda vän, hade svikit mig.

Efter lite mer än två års språkstudier i Japan (2001-2003) bestämde jag mig för att fylla denna brist och göra ett eget bidrag till denna enorma informationsbank. Jag har siktat efter en total, komplett och uttömmande guide om ämnet Japan. Som du kommer att märka så har jag misslyckats grundligt. Men nedanstående information borde iaf ge svar på några av dina frågor.

Jag hoppas från botten av mitt hjärta att fler svenskar ska upptäcka Japan, och jag tror att Sverige har mycket att vinna på att upptäcka även resten av Östasien, dess idéer och ideal och den otroligt rika och högtstående kultur som funnits där så länge. Att sluta navelskåda oss själva, att lämna allt evigt jämförande med gamla dästa, självbelåtna Europa och istället titta dit det verkligen händer något och kanske för en gångs skull ta till oss något.

Denna sida är en hyllning till Japan, och jag kan inte dölja att jag älskar detta land. Denna sidan är således i stor avsaknad av Sverige-folkhems-romantik, och bör inte läsas av dig som är lättstött eller på något sätt anser att vi vet bäst eller att du bor i världens bästa land.

Det är svårt att förneka Japans enorma betydelse i världen och vår historia. Högteknologi, filosofi, ingenjörskonst och kultur i form av mode, musik, film, dataspel, god mat, serier och alla sorters extremer av mänsklig kreativitet. Och ändå försöker de hålla en låg profil! Och visste du t.ex. att Japan ger mest utvecklingsbidrag i hela världen eller att som enda nation ha förbjudit krig i grundlagen? (Mer Japanfakta finner du här.) Efter USA finns det inget mer betydelserikt land skulle jag vilja säga, även om vi i vår självupptagenhet gärna försummar de "små söta" japanerna här i Europa.

Hittar du någon bra guide om att studera i Japan så snälla tipsa mig. Tills vidare hoppas jag ödmjukt att mina reflektioner om landet Japan kanske kan ge dig lite vägledning och inspiration.
Jag tar inget ansvar för informationen på denna sida, förstår att det finns en del fel kanske, och medger att jag ibland generaliserar och uttrycker subjektiva, ogrundade och direkt dumma synpunkter. Tja, ungefär som Aftonbladet alltså.

Läste du verkligen hela den här långrandiga inledningen? Bra, då har du lugnt tålamodet som krävs för att lära dig det japanska skriftsystemet. Låt oss nu sätta igång...



Varför vill någon studera japanska?

Parasol i Kyoto
Klassiska röda parasol i den gamla huvudstaden
Kyoto.
Denna fråga kommer du få höra, eller har kanske redan hört, - till leda. Jag skulle vara rik om jag fick en krona varje gång jag fick den dumma frågan. Och visst är det naturligt att tvivla på syftet för studier. En s.k. vägledare på arbetsförmedlingen frågade mig med ett uttryck av medlidande varför jag skulle lära mig japanska. Vad skulle jag svara? Den gången hade jag inget bra svar tyvärr, såsom så ofta när stunden kräver det. Men om personer som denne fick hållas så skulle vi fortfarande sitta i jordhålor och knapra på ihjältrampade ekorrar. Jag tror att du min läsare är mer upplyst och redan inser fördelarna med studier, lärande och upptäckande. En som inte kan japanska ser kanske inte nödvändigheten i att lära sig japanska. Precis som ingen såg någon nytta i att kunna engelska för 200 år sedan när modet var att tala frrrranska. Nu borde vi ta mig f-n resa en staty över den första personen som började plugga engelska, utan denna modiga person skulle vi varit rent körda vid det här laget.
Den här ignoranta vägledaren på arbetslöshetsförmedlingen är en viktig drivfaktor till skapandet av denna hemsida. Jag drömmer om en dag i framtiden då fler svenskar har varit i Japan och när alla nickar "Självklart, bra gjort!" när man berättar att man pluggat japanska. Och det finns inget som inte tål att läras, och vi kan inte lära något för mycket, så länge vi har goda avsikter. Vad du än vill göra med ditt liv så lönar det sig om du gör något du verkligen vill. Endast då kommer du kunna briljera och göra något gott av det. Kunskap är det enda ingen kan ta ifrån dig såvida de inte lobotomerar dig, som man brukar säga.

Har man valt att lära sig japanska så har man valt en väldigt nyttig och rolig utmaning. Men här är en del mer utvecklade anledningar som jag önskar att AMS-vägledaren fattat själv:

* Japan ligger långt, långt borta från gråa Svedala och allt vad cykelhjälm, Systemet-köer, köer till allt annat, jantelagen, gråa miljonprojekt, socialrealistiska barnprogram, militanta veganer med fil kand. i genusvetenskap ock kvoteringsteori, arbetslöshet, svensk sommar, svensk höst, svensk vinter och svensk vår, allt j*vla klagande på Sverige och vädret och all nihilism och allt annat typiskt svenskt du är trött på.

Hmm... Man kan aldrig fly från sitt ursprung som de säger.

Ok, nästa anledning!

* Japan är världens 3:e starkaste ekonomi och har 130 miljoner köpstarka konsumenter vilket motsvarar ca halva Europa, men när du läser detta är säkert Japan ännu rikare. BNP:n är 16 ggr större än Sveriges, och mer än halva Kinas. Industrin är i många aspekter världens mest effektiva och landet är hem till 2/3 av världens samlade industrirobotar, och förmodligen 9/10 av dess husrobotar och 99/100 av världens dansande robotar och förmodligen alla robot-flickvänner. Många utländska företag kämpar i Japan, men flertalet står utanför pga. en fortfarande svårgenomtränglig marknad och en främmande företagskultur. Du skulle kunna hjälpa till att öppna den. Vart femte år fördubblas antalet aktiva utländska företag i Japan, enligt statistik. Detta kommer ge ännu fler arbetschanser för dig som har förståelse av japanska språket och japansk kultur. Du är livsviktig för ett företag som försöker komma in i Japan. Och hur många svensk-japansktalare tror du att det finns? Hur många känner du? Och du behöver inte begränsa dig till svenska företag eftersom du kan engelska. Här har du ett av de små försprång du har som svensk.
xxx

Jätten Kinas växande ekonomiska roll kommer i framtiden bara öka Japans betydelse. Är du oförskämt språkbegåvad och kanske tycker om mysiga hemmakvällar framför en ordbok så skulle du ju tom kunna gardera dig genom att lära kinesiska ovanpå japanskan. Du har ju Kanji (de kinesiska tecknen) i bagaget, och en garanterat ljus framtid på arbetsmarknaden och ett intressant jobb framför dig.
Okej, jag skojade bara.

* Okej, någon har sagt att för att det ska se ut som att det går bra för Japans ekonomi så bör man vända diagrammen upp-och-ner. Det kan ligga en del i det här. Inte ens Japans ekonomi är helt perfekt. Men, även om mycket pekar på att Japans absoluta storhetstid som ekonomisk supermakt är över så går det raketsnabbt uppåt på det kulturella området. Japan är helt enkelt synonymt med nyskapande design, det snyggaste modet, extrema subkulturer, kreativ frihet och artistiskt nytänkande. De flesta är om än motvilligt ense om att Tokyo kommer ta över efter London, Milano, Paris och New York. Japan har i den ekonomiska krisens kölvatten fått en kreativ boom av designers, artister, konstnärer och annat löst folk som inte orkar jobba på riktigt. Och resten av världen suger åt sig alla av de heta nya trenderna från Tokyo, om än mest tydligast i Kina och Sydöstasien där de i princip kastat sina egna kulturer i sjön till förmån för japansk kulturexport. Här i Sverige tenderar det att sippra in i kanterna utan att vi märker det, mest underifrån via ungdomar och allsköns nördar. Med all säkerhet så är Japan världens nya kulturella supermakt, jag sätter en hundring på det. Alla kanske inte har hajat än, men om ett par år kommer det vara ett faktum. Så hoppa på tåget innan det gått!

* Att lära ett nytt språk så svårt som japanska är inte tråkigt! Faktiskt är det något av det roligaste du kan göra med din lilla hjärna, och detta gäller t.o.m. dig som skolkade dig igenom gymnasiets B-språk. (Förlåt mamma.)
Japanska är totalt annorlunda från svenska, innehåller för oss nya svindlande tankesätt och sociala mekanismer. T.ex artighet. Jag återkommer till detta.
Det har också en kraft att uttrycka känslor och sammanhang som inte låter sig sägas på engelska eller svenska. Med insikt i japanska kommer du också att återupptäcka svenskan och dess skönhet, få en ovärderlig insikt i hur språk fungerar och kanske ett nytt perspektiv på gardinerna med kanji som du köpte på Åhléns. T.ex upptäcker du som jag, att de hängde uppochner. Och man inser att de flesta kanji-tatueringar ser FÖR jävliga ut.

En annan effekt som många påpekat för mig är att företag ser det som en stor merit att man tagit sig tid att lära japanska, oavsett om det är en förutsättning för jobbet eller inte. De flesta som någonsin försöker lära sig språket hoppar nämligen av efter de första 300 kanji.

* Förmodligen ett av världens säkraste och fridfullaste länder. Du behöver inte vara rädd när du går på gatan, du kan lämna bilen olåst och ta med dig mobiltelefonen i fickan utan oro för din fysiska hälsa. Nyheterna domineras av försenade tåg, fortkörare och folk som halkat på sushi och slått sig. Detta kan uppfattas som tråkigt av vissa, men för folk från t.ex Malmö kan det vara rena välsignelsen.

Japanerna är heller inte speciellt roade av vandalism, nedskräpning och förstörelse av andras egendom. Under mina två år i en japansk storstad såg jag nog inte en enda sönderslagen ruta, inte en enda sönderriven telefonbok/söndersparkad telefon eller en enda åverkad automat med gamla spottloskor på displayen (och automater finns det fler än du kan föreställa dig, miljoner!). Vidare såg jag aldrig röken av bilrutesplitter, omkullvälta krukväxter eller klotter på husväggar. De senare grejerna är ju stående gatuinslag här hemma, nästan sån slags nationalsport. Och det är fortfarande väldigt straffbart i Japan att slå ihjäl gamlingar. Man kan få fängelse! Kalla mig ålderdomlig, men kunde det inte vara lite mer här som i Japan?

Helt ärligt talat var det ett skönt ombyte att uppleva ett tryggt samhälle som Japan, och jag saknar det. Inte för att jag är någon mes! Men deras respekt och omtanke för andra människor är en inspiration och ett gott exempel för oss i västländerna.

* För att du vill åka dit det finns god mat och goda viner, vackra kvinnor, levande filosofi och snabba tåg men har fått nog av snorkiga kapitulationsexperter till fransmän. En anledning så god som någon. Dessutom är japaner världens smartaste folk enligt Guinness Rekordbok. Har du tur så smittar det kanske.
Buddha
Japanerna utövar en blandning av Buddhism och den
inhemska religionen shintoism. Jättelika Buddha-
statyer finner man flera av i den gamla staden Nara.

* För Japans underbart rika kultur. (Åhåh, förbered dig på en massa målande adjektiv och klyschor som jag läst i reseguider:) Du kommer att färdas ömsom framåt i tiden, ömsom bakåt i tiden i en av världens mest särpräglade, kontrastrika, paradoxala och färgglada kulturer. Japan ligger i många aspekter häpnadsväckande långt före oss, och det som händer där nu kommer hända här imorgon (jag menar inte att vi kommer bli kortare, få utstående tänder och börja buga, men vem vet). Du får alltså chansen att se den sköna nya morgondagen, och upptäcka något som rimligen av utomjordingar skulle bedömas som det enda vettiga stället att landa sitt rymdskepp. Vad mer kan du önska, du nordman/kvinna från Europas karga utbyggder?
Hand i hand med högteknologin är Japans rika och charmiga traditioner och historia allestädes närvarande, distinkt och lättillgänglig som ingen annanstans. Vi har all anledning att vara avundsjuka.

Japanerna uppskattar och sätter stolthet i att bevara det gamla men också i att omfamna det nya, utan att sätta det i motsatsförhållande som vi gör här. Och det smittar av sig! När du kommer hem från Japan kommer du känna dig berikad och förstå lite mer av vad man egentligen menar med "kultur".

Jag vill också berätta att av de 10 mest välsmakande maträtterna jag ätit i mitt liv har jag ätit 9 i Japan. De är fenomenala på att laga gudomligt god mat, och då även utländskt. Man lägger ner oerhört mycket energi på att hitta den rätta smaken, det rätta utseendet och den rätta känslan, och älskan av mat genomsyrar hela samhället. På japansk TV ägnas större delen av programtiderna åt mat. Man besöker restauranger i Japan och utlandet, tävlar i matlagning eller i vem som kan äta snabbast. I ett populärt TV-program ska en kändis äta tre rätter varav en han hatar, varefter programledaren ska gissa vilken det var. I ett annat lagar en känd pojkgrupp middag åt gäster. I ett tredje rangordnar man olika genrer av restauranger och i ett flertal andra besöker olika konstellationer av kändisar intressanta matställen. En restaurang känd från TV för god smak kan få köer som sträcker sig runt halva kvarteret, och många ser det som ett nöje att köa till en bra restaurang.

Den mest intressanta aspekten av japansk kultur är dock varken högteknologin, maten eller konsten. Snarare är det saker som är svårare att sätta fingret på. Värden och insikter som gått förlorade i Sverige. Värdesättande av skönhet och balans. Vårdandet av det bräckliga. Omsorgen av ritualer och traditioner. Konsten att lägga energi på det långsamma och det knappt märkbara, det lågmälda och det subtila.
Vikten av det lilla helt enkelt.

Och här kommer även etik in i bilden. Respekt och omtanke för medmänniskor, och vikten av att gå med rak rygg genom livet utan att använda armbågarna och vara självisk. Och mod och uthållighet. Inte som ett avlägset ideal man ser på filmer utan något som man lär sig i skolan och i samhället.
Men detta är saker som är svåra att beskriva med mitt kassa skånska ordförråd. Enda sättet är att förstå det av egen erfarenhet, och det är därför jag hoppas att du åker!

* För att du vill. Ibland kan det vara skönt att se enkelt på saker och ting.



Varför man inte bör studera i Japan

I rättvisans namn och i god journalistisk anda får ju inget vara helt bra. Så därför bör jag ta upp en del punkter som verkar MOT studier i det oförskämt rika, kulturella och privilegierade bananformade landet vid världens ände. Det är saker som upprör och skrämmer, och som varje japanfantast måste lära sig leva med.
xxx
Den fyra tusen meter höga vulkanen Fuji-san är en symbol för Japan
och bestigs varje år av 10 000-tals valfärdare. En klar dag kan man
se berget ända från Tokyo.

* Japan intar den mindre trevliga förstaplatsen som världens mest jordbävningsdrabbade land. De starka urladdningarna från de tre jordplattorna som brakar ihop rakt under (eller mer korrekt, i) Japan skapar dagligen jordbävningar som på 20 sek skulle kunna rasera det mesta av infrastrukturen i ett land som Sverige med våra stenhus. Jordbävningar kommer utan någon förvarning och är omöjliga att förutse med dagens vetenskap. Förstå dock att de med vetenskaplig noggrannhet slår till just när du står naken och intvålad i duschen, mörka morgnar kl 5.13 när det spöregnar, när du befinner dig på restaurangen på 43:e våningen eller när du provar badbyxor i ett gammalt trångt varuhus. Men räds inte. Japans byggteknik är bäst/starkast i världen och stränga konstruktionsregler (t.ex höjdrestriktioner, utrymningsmöjligheter och dämpningsteknologi) gäller alla nya byggnader. Förutom ett par hus för utländska studenter och ett och annat kärnkraftverk möjligtvis.
Nåväl, japaner kommer också finna det roande att se på när du vid minsta skalv i full panik kastar dig naken ut från balkongen på andra våningen. Och för sent inser att du glömde ta nyckeln med dig. Då, vill jag lova dig, är det fördelaktigt att behärska lite japanska.


* Våra stolta progressiva diskrimineringsombud skulle få lallande nervöst anfall om de visste hur det går till i öster. Japaner gör skillnad på folk och folk och delar behändigtvis upp människor i två grupper, utan att skämmas. De som är vi uchi, och de som är dem soto. Du din långnäsa kommer alltid, alltid att vara dem. Oavsett hur japansk du än tror dig vara. Bara japaner är vi. De gör dig en tjänst genom att överhuvudtaget släppa in dig i landet. Folk kallar dig gaijin och barn, tonåringar och pensionärer fnissar åt dig på gatan. Eller så byter de sida. Du anses vara smått farlig, oregerlig och ha en aggressiv otämjd sexualitet. En sån där typ som ingen vill släppa innanför dörren, men ändå gör det av artighet. Något i stil med hur många "vita" känner över "svarta" kanske? Ger lite perspektiv faktiskt. Hursomhelst, räkna inte med feta skadestånd för att du inte kommer in på krogen, något jag ibland fick uppleva. Diskriminering är lag i Japan. Det är ett samhälle fyllt av slutna sällskap, oskrivna regler och krav. Japaner bryr sig inte om att du blir kränkt. Japan fanns där innan du kom. Vill du inte bli diskriminerad så åk inte dit ok.

Jag känner mig nödgad att göra ett inlägg i en ofta förekommande debatt om hur ordet gaijin påstås diskriminera icke-japaner. Den bokstavliga betydelsen görs ofta till ett bevis för att japaner skulle vara smått rasistiska. Detta är bara löjligt! I svenska säger vi "utlänningar" vilket är en ordagrann översättning av gaijin. Skulle någon påstå att ordet utlänning är rasistiskt är han ju helt dum i huvudet. Dessutom bestäms inte innebörden av ett ord av dess ursprungliga sammansättning utan av vad folk lägger för värderingar i det. Istället för att anklaga japaner för rasism skulle jag vilja påpeka att japaner som mig veterligen enda folkslag lägger till det artiga "-san" efter gaijin för att vissa uppskattning och respekt för utlänningar. Och risken att råka ut för rasistiska utfall eller våld i Japan är nästan lika med noll.

Till sist vill jag tillägga att om någon japan sett ned på mig, eller t.o.m blivit rasist av att möta mig, så är jag inte helt oförstående...


* Du får leva på nyttigt gott ris till morgon, middag och kväll, vi snackar 24-7. Det kommer ligga vitt ris på axlarna eftersom det praktiskt taget trillar ur öronen på dig. Och inte nog med att man måste äta riset. De har dessutom gjort en dryck av det! Ut-i-fall man tycker att man inte fått nog. Sake kallas den. Uttalas inte Saké, utan sake. Jag fattar inte varför de lagt en accent på sista E:et. Förmodligen en fransman.

Och, vad händer när man kommer hem till Sverige igen efter två år i Japan? Ja, då spottar man ut det "svenska" basmati-riset så att det stänker över hela köksbordet. För då har man ätit så mycket japanskt ris i sådana kopiösa mängder att ens kropp i princip är till nio tiondelar uppbyggd av vitt ris, och allt annat ris skapar konflikt och reflexlika klökeffekter. Det tog mig flera månader av avvänjning för att överhuvudtaget kunna fungera normalt igen. Men än i denna dag har jag svårt att tycka om något annat än japanskt ris perfekt tillagat i min japanska riskokare.

Ser man på den statliga tv-kanalen NHK så pumpar de ut program om hur japanskt ris är vitast, mest näringsrikt, erkänt risigt, mest traditionsrikt framodlat och framförallt godast i världen. Och se på fan, t.o.m de så förbenat stolta och motsträviga dödsfienderna till kineser håller med om det. Och de om någon borde ju veta. Naturligtvis använder japanska bönder och deras halvkorrupta politiker detta som en anledning till att sätta fruktansvärda tullar på utländskt billigt ris. Vilket betyder att ris är ganska dyrt i Japan, och utländskt ris inte ens att tänka på.

Men kors i taket, jag som annars militant försvarar frihandelns positiva effekter för u-länder, världens konsumenter, ensamstående svarta kvinnor och nicaraguanska gatubarn är för EN gångs skull villig att kasta ut alla dessa principer genom fönstret när det kommer till japansk risimport.
Varför? Jo, det kommer du förstå när du suttit en timme på tåget från Narita Airport in till Tokyo och tittat ut över denna underbara lantvärld som glider förbi utanför fönstret. En tågresa i Japan är en sagolik slideshow i ett pittoreskt lantjordbruk så som det sett ut och bedrivits i hundratals år. Och jag tror att detta jordbruk är en stor del av den japanska folksjälen, och en viktig del av Japans identitet. Samtidigt det är hopplöst tydligt hur liten chans dessa ineffektiva gårdar skulle haft i konkurrensen med amerikanska superodlare eller indiska min-månadslön-är-23-rupees-jordbruk. En öppning av gränserna och en utkonkurrering av detta traditionella lantjordbruk skulle vara som om vi här hemma bränt upp alla röda stugor och knäckt alla flaggstångar från Happaranda till Smygehuk och ersatt med McDonalds.
Det skulle inte finnas något gammaljapan kvar. Så, länge leve det japanska riset! Bansai! Bansai! Bansai!!!


* Japan är granne till världens galnaste diktatur: Demokratiska Folkrepubliken Nordkorea. När t.o.m namnet på ett land är ett stort skämt är det illa. Nordkoreanerna har den lilla egenheten att de hatar Japan över allt annat. I skolböckerna lär man sig matematik med exempel på döda japaner. På gympan sticker man bambuspjut i den japanska djävulen. PÅ TV handlar alla såpor om kampen mot grymma barnätande amerikaner och japaner. Nordkoreanska spioner har även kidnappat ett stort antal japaner genom åren, många av dem barn. En del av dessa kidnappningsoffer har genom åren dött i svält eller i fångläger, vissa vet man inte var de försvunnit och endast ett fåtal har lyckats ta sig tillbaka till Japan.
Nordkorea följs med stort intresse av japanska nyhetsprogram, och en hel del otroliga stolligheter kan ses därifrån. Jag vet inte var jag vill komma med denna information, men jag tycker du borde veta iaf. Det kan dessutom vara en god idé att hålla sig från ödsliga stränder och skumma nordkoreanska "fiskare" på Japans västkust.

Motorcykelfolk
Wohoo! Bosozoku har gjort trafikbrott till en konst.

* Något som kan driva en till blodkärlssprängande vansinne, om man inte som jag redan är vansinnig, är vilda japanska motorcykelgäng kända som bosozoku. De kommer ut lagom till sommaren när man börjar vara tvungen att sova med öppen dörr och fönster pga. värmen. Till skillnad från vanliga hederliga västerländska motorcykelgäng så sysslar de väldigt lite med hot/utpressning/mord/bazookaskott. Istället är deras huvudsakliga kriminella sysselsättning att hålla ca halva japanska befolkningen sömnlös. Genom att rejsa runt stan så högt och bullrande som det bara låter sig göras (läs: avtagen ljuddämpare och ett evigt kakofoniskt gasande i stil med brum-brum-BRRRRUUUUUMMM-brum-brum), och klä sig i fula skrikiga kläder med stora svårtydda kanjis och sitta och göra hotfulla grimaser och skrika från motorcykeln eller alternativt slå på saker med en bambuklubba.

Dessa pojkars medelålder är betydligt lägre än de svenska bandidosgubbarna med ölmagen vällande över motorcykelstyret. Och de har som barn förmodligen blivit bortglömda framför Tv:n med Akira-videofilmer i repeat-läge. De lever ibland något slags skift-rebelliv; på dagen samhällsnyttig arbetsmyra i vit skjorta och slips och på natten en framdånande galen samhällsfiende som skiter i ALLA regler och drar fram i 200 knyck mitt i centrum.

Det slog mig ofta att bosozoku hade en massa snygga brudar körande i kromfärgade bussar med rosa neonlampor efter motorcykelkonvojen. Ärligt talat, jag har aldrig förstått mig på tjejer! Hade jag klätt mig i röd mantel och suttit och brummat som vettvilling på en motorcykel hela natten hade min tjej gjort slut direkt!

Det värsta, det som får en att tappa tron på gud där man ligger i sängen en het sommarnatt, är att den försiktiga eller skall jag säga totalt impotenta japanska polisen ALDRIG lyckas fånga dessa vettvillingar. Istället jagar de efter dem natt efter natt, viftandes med självlysande batonger från fönstret i väntan på att någon ska trilla och slå sig i vägen. Man början nästan undra om de fått sin polisutbildning i Sverige. Och bor du nära en större gata i Japan så kommer du få lyssna på hela eländet körandes fram och tillbaka så att rutorna skallrar. Natt efter natt efter sommarnatt.

Toshiro Mifune
Toshiro Mifune, den största
internationella japanska skåde-
spelaren någonsin, mest känd
från Kurozawas klassiska
samurajfilmer.

* Om du vill ha studielån så kommer du få tampas med byråkraters, Spanska inkvisitionens och Stalinkommunismens mest trogna arvförare. De är kända vid förkortningen CSN. Jag finner inga ord att beskriva hur mycket jag föraktar dem. Usch och fy! Ibland har jag faktiskt lust att springa till närmaste kontor med en yxa och arrangera om hela stället. Tyvärr har de stängt sitt Malmökontor eftersom Malmö bara är Sveriges tredje största stad. Och jag skulle ändå inte ha orkat stå i kön till stället.

Oj, var var jag? Just det. Det kan bli jobbigt att ansöka om studiemedel. Och vi barn av 80- och 90-talet tycker inte om jobbiga saker typ, liksom. Men för att ha råd att studera utomlands måste de flesta av oss ta lån. Och trots allt är Japan värt att skuldsätta sig själv. Fan, det är värt att sälja sin kropp för!

Från januari 2004 behöver du inte ha förkunskaper i form av 20 poäng japanska innan du är berättigad till CSN studiemedel i Japan. Detta är trots allt ett steg i rätt riktning från CSN. Nu kan du alltså börja studera direkt i Japan utan att slösa bort ett halvår på någon unken institution för ihopsamlande av universitetspoäng.

Så du kommer alltså aldrig sätta upp en poster med CSN på ditt rum och skriva kärleksbrev till deras handläggare. Men, för att kunna förverkliga dina drömmar så är de ett viktigt verktyg.

Vad jag vill säga är att JAPAN ÄR VÄRT DET (om du lyckats läsa ända hit, vilket bevisar att du är kär i landet). Att bråka med CSN, att skuldsätta dig för livet etc. Och får du inga pengar från CSN så jobba ihop dina egna, tigg från dina föräldrar eller råna ett CSN-kontor med yxa.

Skriv inte långa e-mail till mig med frågor om hur du ska få råd till Japan. Jag är dödstrött på det och det börjar likna spam. Hade jag vetat hur man fixar lätta pengar så skulle jag ändå hållit det för mig själv.

Men ett tips är att vara lite crazy och våga satsa.

Sår man inte så får man inte skörda.

Ingen kommer tacka dig när du dör för att du levde billigt och skuldfritt. Tänk på det.

Den som inte vågar tappa balansen kan aldrig gå framåt.

Lev tryggt och tråkigt eller lev livet som om det var ditt enda.

Och går allt åt helvete ändå så tröstar ett citat av Oscar Wilde kanske: "Det enda jag inte ångrar är mina misstag". Jag vet inte vad det betyder, men det låter häftigt. Var inte rädd. Bara gör!



Vanliga missförstånd om Japan

Toshiro Mifune
Shibuya ekimae, Tokyos broadway. Inte
speciellt dyrt trots myten. Nöjesutbudet
heter duga däremot.
Japan ligger på allas läppar, alla vet att japaner har sneda ögon och många tror sig säkert veta exakt varför de anföll Pearl Harbor. Men hur mycket vet vi egentligen? Kan vi skilja kineserna från japanerna? Det verkar finnas många fördomar och felaktigheter runt fenomenet Japan. Här är ett par av de vanliga:

* Myt nr1: Japan är dyrare än 7-11! Visst, Japan är inte Thailand, men Sverige är faktiskt långt dyrare än Japan så du behöver inte oroa dig för plånboken. Det verkar dock vara en seglivad myt att Japan skulle vara extremt dyrt, att en ostburgare eller en kopp kaffe kostar 100 kr eller att man måste köpa syrgas för att kunna överleva. Alla känner någon som känner någon som säger att det är skitdyrt. Det stämmer visserligen alldeles utmärkt om man åker till extrema Ginza i Tokyo där en kvadratmeter mark kostar mer än en normalstor svensk kommun. Centrala Tokyo har världens högsta boendekostnad enligt ännu en ny undersökning. Men, varför i hela fridens namn skulle du vilja åka till Japan för att köpa en kvadratmeter mark?

Och det där med syrgasen tänker jag inte kommentera. Själv levde jag väldigt billigt i Japan och syre fanns gratis i luften. Enligt alla prisindex är Japan billigare än Sverige i nästan allt. Jag kan själv ta några prisexempel på vanliga förnödenheter: En elektrisk noppborttagare som kostar 7 kr i Japan kostar 50 kr här. En studentlägenhet med kök och badrum kostar bara 2000 kr. En stor stark går på ca 20 kr. En T-shirt i bra kvalitet kostar 25 kr. 20 kilo ris kostar 140 kr. En 2 liters Cola inte mer än 15 kr.

Tvärtemot vad alla tror och har hört från någon som känner någon och vad det står på andra webbplatser så behöver du inte vara miljardär for att klara uppehället. Nuförtiden är dessutom yenen svag, och det hjälper dig som svensk. En intressant och rekommendabel fingervisare för priset på restaurangmat är
McDonalds Big Mac-index som stämmer bra med vad jag själv upplevde (gäller inte bara McDonalds utan är en bra pekvisare för all service, restaurang etc).

Undviker du de två mastodontstäderna Tokyo och Osaka med kringliggande områden så tjänar du en del pengar då de ligger minst 30% över resten av landets prisindex.

Mat, kemotekniska produkter, alkohol, elektronik och tjänster är generellt mycket billigare än i Sverige. Det finns några undantag. För svenskar traditionella bruksvaror som ost, yoghurt, bröd, choklad, honung, lösgodis och inte minst vår nationalrätt pizza är något av lyxvaror i Japan men är ändå inte märkbart dyrare än i Sverige. Håller du dig till god beprövad japansk kost så kommer du billigt undan och kommer dessutom hem utan pizza-dubbelhakan.

Det som om något är dyrare än Sverige skulle väl vara transport. En snabbtågresa på det statliga järnvägsbolaget JR's Shinkansen tvärs över Japan skulle enkelt gå upp i flera tusen kronor. Och flyget är inte speciellt lågpris det heller även om en tydlig prissänkning märkts de senaste åren. Enda trösten är att transport är otroligt effektiv och servicen och proffesionalismen kommer framkalla tårar.
Shinkansen
Shinkansen är inte bara snabbt, utan även mycket
dekorativt. Förseningar existerar knappast. Banan
går ofta ca 10 m ovan mark och nödbromsen går
automatiskt vid antydan till jordbävning.

Shinkansen, det ökända snabbtåget, är världens absolut tuffaste tåg med en årlig genomsnittlig förseningstid på 6 sekunder och en dödssiffra på 0 sedan det startade för 40 år sedan (ja, detta är sanna siffror). En viss skillnad från Sverige där jag gissar att minst ett par personer dött på perrongen bara av att vänta på att X2000 ska starta.
Ombord på Shinkansen serveras man ekiben, tågmat, av tågvärdinnor medan man susar fram i upp emot 300 km/h genom det japanska landskapet. När en tågkonduktör då och då passerar vänder de sig alltid om och bugar respektfullt för alla vagnens passagerare. Även lokaltåg i Japan har en imponerande standard. I Tokyo är de så pass tidsenliga att tiderna anges i sekunder på vissa stationer. Vill man resa billigt inom Japan är lokaltåg ett långsamt men intressant sätt.

När det gäller hotell och annan övernattning är priserna i Japan låga. Undantagen är om du ska bo mitt i Tokyo, Yokohama eller Osaka. Annars är det som med allt annat otroligt bra service och kliniskt rent, och inte sällan har hotellen trivsamma allmänna bad. Storleken på rummen är ofta små men aldrig löjligt små.

Hur som helst, låt oss glömma den där skitsnacket om att Japan är dyrt. Vill du ha dyrt kan du åka till Stockholm eller Köpenhamn och ta in på ett hotell där, då får du veta vad dyrt innebär.

* Myt nr 2: Det är svårt att vara född kvinna i Japan. Beeeep! - Fel. De flesta tjejer jag känner som varit i Japan fullständigt älskar det. T.o.m japanska kvinnor tycker om Japan, även om en och annan journalist/militant feminist i vissa veckotidningar eller dumma söndagsbilagor vill få dig att tycka annat. Synd om dem som inte förståååår hur struktursförtryckta de är, skrivs det. Vi vet ju bäst, vi är ju svenskar, övermänniskor, rulers of the ankdamm. Problemet är bara att 98% av allt sånt här vi läser har skrivits av folk som forskat om Japan i 2 timmar på Internet och tror att Japan är ett kvinnoförtryckande samhälle.
Den som däremot till exempel verkligen varit i Japan vet att det är mer komplext än så. Sverige och våra värden är inte bäst i världen, tyvärr, och det finns annorlunda kulturer som vi hemifrån våra frukostbord har svårt att förstå. Så långt jag begripit så är Sverige en liten håla nära Sibirien som är väldigt duktig på att fördöma och moralisera över resten av världen. Varje kväll bänkar vi oss framför TV:n för att få en daglig dos skräckpropaganda om utlandet. Alla journalister rapporterar efter samma gamla mallar. Säg efter mig: män och kvinnor, nej jag menar kvinnor och män är exakt likadana förutom några irrelevanta detaljer i "rörläggningen". Alla som inte tycker så här är kvinnoförtryckare. När jag var ung gick jag verkligen på detta. Att åka till Japan botade mig. Nu spyr jag på den här aspekten av Sverige.
Kvinna med fläkt
Kvinna i traditionella hovkläder, Kyoto. Författaren
Murasaki Shikibu som skrev Genji Monogatari (978),
en av världens första romaner och Japans
viktigaste litterära verk, såg kanske ut ungefär såhär.


Om du inte tror på mig, fråga vem som helst som levt i Japan, och de kommer svara att det är de japanska männen det är synd om. Ingen annanstans arbetar och offrar mannen så mycket frihet, svett och blod som i Japan. Och när han kommer hem är det allmän praxis att lämna pengarna till frun och få en liten fickpeng beroende på hur han uppfört sig.
Visserligen råder en mer "gammaldags" kvinnosyn i Japan där kvinnan högt respekteras för hennes kvinnliga attribut och moderliga dygder. Att vara kvinnlig ses inte som en svaghet, vilket svenska feminister i sin iver fått oss att tro. Istället är det ett högt skattat ideal, precis som männen har höga manliga ideal. Enligt japansk lag är kvinnor och män helt lika inför lagen.

Även om de flesta japanska kvinnor ser det som ett hinder i yrkeslivet att vara kvinna verkar de inte det minsta frestade av den radikala feminism och dess krav på betonggjuten likformighet som spritt sig i t.ex Sverige. Istället vill de naturligtvis välja själva mellan karriär och familj. Många japanska kvinnor som jag pratat med har varit högutbildade och mycket intelligenta och trots detta velat bli hemmafruar när de får/fått chansen. Att skapa ett glatt och livligt hem, ta hand om barnen och ha tid för olika sociala aktiviteter ses som mycket intressantare än ett fast jobb. De som söker en karriär finns också men det är ingen som ser ner på hemmafruar.

Japaner är inte lika politiserade som vi svenskar. Det är ett opolariserat samhälle där de flesta tycker ungefär likadant i de flesta frågor. Att vi alla möter hinder och svårigheter i vårt liv ses inte som ett politiskt problem som ska lösas av politiker utan motgångar är en del av vad det innebär att vara människa. Mycket slit och lite tack. Inte ett dagis med bara rättigheter. Att Japans kvinnor inte i lika stor utsträckning som svenska engagerar sig i politisk kamp för kvotering mellan könen, rätten att slippa raka sig under armarna och 50% könsfördelning hit och dit beror delvis på denna japanska livshållning. De skulle inte kunna göra det med hedern i behåll. Och de trivs i sin kvinnlighet.

Den japanska traditionella inställning verkar nuförtiden inte hindra att kvinnor har minst lika stor frihet och goda möjligheter till karriär som i Sverige. Flera framstående politiker och den i internationell jämförelse höga andelen yrkesverksamma kvinnor i Japan bevisar detta.

Till skillnad från i väst så finns det ingen "ladies first" tradition, även om det börjar haka på bland de yngre männen. Vem som får gå först in i hissen baseras snarare på status och ålder. En tjej kan dock trösta sig med att Japan är ett mycket säkert land för kvinnor, och det lämpar sig utmärkt för t.ex backpacking, liftning och allmän godtrogenhet som vi lagt bakom oss i Sverige för länge sen. Och ett land där kvinnor är förvånansvärt nöjda och glada, med ett ofta långt mer stimulerande, fritt och rikt liv än den löneslavande mannen.

* Myt nr 3: Japan är tråkigt och japaner är stela som tegelsten och klär sig töntigt. Och tyskar äter barn och finnar drar kniv etc. Jag kan nästan förstå att man kan få den här uppfattningen, men jag håller sannerligen inte med. Jag brukade själv tro på stereotypen om torra och svåra japaner, möjligen pga enligt mina föräldrar överdrivet och närmast skadligt tittande på Shogun-serien. Körsbärsblomman, otroligt vacker men väldigt kortvarig. Det bör nämnas att James Clavell satt i japanskt krigsfångläger och kanske inte har den mest smickrande uppfattning av japaner, även om han uppenbarligen trots all tortyr beundrar deras kultur. Efter att ha varit i Japan törs jag nu påstå att torr-japan-stereotypen inte stämmer med verkligheten.
Gyaru
Japaner älskar mode, och gör allt för att stå ut
ur den gråa mängden. Det här färgglada gänget
lyckades jag föreviga en kväll i Shinjuku, Tokyo.


Japaner är extremt trevliga, humorälskande och ibland chockerande hämningsfria, i alla fall om man lyckas fånga dem en ledig dag. De är livsnjutare som avgudar god mat, alkohol och annan sinnlig njutning när de inte jobbar hårt på företaget. Och de har förvånansvärt öppen och liberal syn på allsköns sinnenas behag tvärtemot många andra asiatiska, islamska eller kristna kulturer med sina dubbelmoraler, tabun och synder. Visst finns det överdrifter, och alldeles säkert skulle våra svenska puritaner och moraltanter kunna skriva ner och förkasta det japanska samhället i en handvändning (om de överhuvudtaget intresserat sig i det). Så var god och åk inte dit. Japanerna betackar sig. Och vi andra ser ännu en anledning att boka biljett ASAP.

Jag vill också poängtera att japaner är minst lika trendkänsliga, kreativa och medvetna som vi är. Deras mode är minst två år före Paris och Milano, och minst tre år före det svenska. Så man skulle vara glad om tidningar slutat tro att det är något nytt med punkare, snygga brudar eller popnissar i Japan. Det är inte nyare än i Sverige för guds skull! Ett av de vanligaste klagomål jag hört från japaner i Sverige är att det inte går att hitta snygga kläder här eller att servicen är dålig. Såna påpekningar tar hårt på min landsstolthet, men jag vet att det är så sant. Vi är inte längre rikast i världen eller ens i Norden. Vi blev omsprungna för 20 år sen.

Man kan ibland erfara att japanerna skyggar och stammar inför oss västerlänningar, speciellt äldre japaner. Det är ren blyghet för det mesta, och vissa har kanske aldrig snackat med en stor bräkande utlänning förut vilket gör det till ett stort steg för dem. Dessutom är engelska bak-och-fram för dem och förmodligen svårt traumatiserat från skolårens militäriska drillning i glosor och grammatiska regler.
Men ta du gärna första steget och inled en konversation. Japaner tycker om att snacka och när de kommer över den första rädslan kommer det inte vara tråkigt!

* Myt nr 4: Japanska är för svårt för vanliga puckon. Fel! Jag är ett levande bevis på att det är enkelt. Jag menar, jag som missade statistikdelen på högskoleprovet för att jag inte kunde förstå schemat! Lika bra kanske. Slarvade bort min kaptens AK-5 i lumpen. Lekte med draken under högspänningsledning när jag var 15! Körde ut en radiostyrd båt i havet och kom med i tidningen när jag var 12. Och ägnade en större del av min barndom åt att göra gipsgubbar som jag satte på fingrarna. Ingen Einstein precis.

Engrish
Japaner har en rolig förmåga att blanda ihop
de engelska orden i redan förvirrade meningar.
Resultatet blir s.k engrish.
Ovan texten på ett populärt schampo.

Min lärare på Lunds universitet hävdade att japanska var det svåraste språket på jorden. Han ville känna sig speciell och inte dela med sig av sin lilla bit av Japan gissar jag. Speciellt ville han INTE att vi skulle åka till Japan och upptäcka att han hade fel. Han sade till mig att det var dumt och onödigt att åka till Japan. Det var nog det som fick bägaren att rinna över och fick mig att packa resväskan. Läraren fick lyckligtvis sparken efter ett halvår, hörde jag senare. Då hade minst 2/3 av klassen hoppat av efter att stått ut med ren terrorundervisning, prov med glosor som "durkslag", "blasfemi" och "hoppärta", och böcker som var skrivna för doktorer i lingvistik. Jag överdriver tyvärr inte. Efter detta är min skepsis mot universitet grundmurad.

I Sverige finns det säkert fler lärare som den här galningen. För dem är universitets-POÄNG det enda som räknas. De arbetar flitigt och konspiratoriskt i någon slags mindervärdighetskamp för att göra japanska (eller kinesiska/franska/spanska whatever) läroböcker och kurser i "akademisk" japanska (läs föråldrad, teknisk japanska som du kommer bli utskrattad om du använder, eller sånt som två lundastudenter på ett fik talar med varandra) så svårförståeliga och opedagogiska de bara kan. Förmodligen för att upphöja sig själva och säga: "Se så svårt japanska är! Är inte mitt intellekt imponerande? Och se så många akademiska POÄNG jag har samlat ihop!".
Vad du än gör, lyssna inte på dem! Försök inte lära dig japanska på universitetet. Jag kan inte nog poängtera detta. Gång på gång får jag ändock frågor om detta. Mitt enda svar är att det är slöseri på tid. Ett språk lärs i landet där det talas! Därmed inte sagt att det inte finns bra lärare i Sverige, för det finns det. Speciellt verkar det finnas bra lärare på Folkuniversitetet och Medborgarskolans kurser, ofta japaner själva. Men i Japan är du ju för guds skull omgiven av 130 miljoner lärare! På en vecka har du läst in 20 poäng.

Självklart är japanska svårare än engelska, men åker du till Japan och studerar på plats så kommer du bli förvånad över hur lätt och roligt det är. Till att börja med är uttalet mycket enkelt för svenskar, bara du får höra japanerna snacka lite. Och grammatiken är - tro det eller ej - logisk och uppbyggd av ett minimum av regler i motsats till t.ex. franska. Bland de 1000-tals japanska verben finns det endast en handfull oregelbundna.

Det kinesiska skriftsystemet kanji medger jag, är ganska svårt, och kräver intensiv träning. Tom japanerna själva glömmer bort hur man skriver kanji eftersom de numera sköter all brevväxling via mobiler. Men med en lagom dos daglig drillning så är det inget problem för en motiverad student som du! Den största utmaningen för en svensk ligger kanske i att uttrycka sig med japans artighetsformer, då vi svenskar är kända för ha svårt att uttala ord som "tack", eller "ursäkta" även på svenska. Men har du viljan så går det!



Hur hittar jag en bra skola?

Det finns hundratals så kallade Language Institute runt om i Japan. Det är skolor som är specialiserade och duktiga på att lära ut japanska till utlänningar som vill studera vidare eller jobba i Japan. På Internet kan du hitta register över dessa skolor med detaljerad information och statistik. Som en generell regel kan jag dock med erfarenhet säga att de skiljer sig inte särskilt mycket. Möjligen kan lokaler, storlek och tillgång till dormitories skilja sig, men priser och undervisning är ungefär desamma. Det bör kosta ca 300 000 yen per termin i skrivande stund (dvs strax över 20 000 kr), och den summan ska betalas en gång per halvår (den första betalningen är ofta något högre då tex kurslitteratur och inskrivningsavgift tillkommer).
Kitty och Miffy
Kitty-chan och Miffy, båda skapade av företaget Sanrio.
Japaner är galna i gulliga djur och maskotar, till den
grad att intellektuella ibland kritiserar det japanska
samhället för att vara infantiliserat. Kanske är det en
reaktion på ett annars strikt samhälle. Kitty bor för
övrigt i London och är fem äpplen hög och tre äpplen
tung.


Ett bra sätt att hitta en skola är om du känner en japan (eller t.ex en brevvän) som kan hjälpa dig att hitta en lokal skola. Har du en vän på plats när du kommer så är det A och O. Jag hade ingen vän men fick mycket hjälp av min skola, speciellt av en av lärarna som kunde tala engelska efter att ha varit ihop med en amerikan.
Har du heller ingen japansk vän så kan du ju bläddra i en resebok tills du hittar en trevlig idyll där du kan tänka dig själv klädd i kimono och stråsandaler. Ta ortens namn och sök på Internet. De flesta skolor har en hemsida med en E-mall adress, och har de inte så vill du nog inte gå där ändå. Räkna med att alla skolor är måna om att få just dig som student, och de svarar förmodligen på alla dina frågor med glädje. De är ju kommersiella och som kund är du kung i Japan, så ställ krav. Var noggrann i din första kontakt med skolan att skriva artiga och välformulerade brev, på enkel och lättförståelig engelska. Läs igenom det du skrivit en extra gång innan du skickar. Det finns inga krav på ålder eller krav på giltigt syfte med utbildningen, utan det enda du behöver är 12 års skola (dvs du bör ha avslutat gymnasiet)där betygen inte verkar spela någon större roll.

Något jag snabbt förstod är att västerlänningar ser bra ut i statistiken för skolan. Förvånas inte om de tar en bild på dig och gör till poster/broschyr för skolan, typ. För kom ihåg att västerlänningar är ganska ovanliga på språkskolor.

Ett alternativ till att leta efter en skola är att gå genom en av flera etablerade svenska förmedlare (se annonser högst upp eller längst ner på sidan). Detta är ett effektivt sätt att försäkra sig om att skolan är full av svenskar, norrmän och tyskar och att du får betala mer än du behöver. Fördelen med detta är att du får bråka, gråta och tvista lite mindre med CSN än om du hittat din egen skola, och att man ofta får en svensk kontaktperson som kan stå till hjälp.

Själv betalade jag skolan med hjälp av hårt slit och väldigt snälla föräldrar. Det var även de som fick vara "guarantors", dvs borgensmän för mig. Språkskolor kräver att du är garanterad mot personlig konkurs genom att en borgensman intygar sitt finansiella stöd vid eventuellt behov. Detta är lite främmande för oss svenskar, men innebär hur som helst att borgensmannen för skolan måste bevisa att de har ett överskott av pengar på sitt bankkonto. Detta i mitt fall genom ett kontoutdrag från banken med bankens stämpel på (Japaner imponeras av stämplar. Ju fler desto bättre). Jag tyckte detta var ganska förolämpande men hade inte så mycket val. Tydligen blev jag godkänd. Men det hade varit intressant att veta huruvida svenskar verkligen kan bli underkända pga för lite pengar på banken. Vet någon?

Våren 2007 åkte jag till Japan och passade på att besöka tre språkskolor varav en var min egen gamla skola. Jag fick kontakt med representanter för dessa skolor när vi ställde ut på SACO:s studentmässa i Stockholm hösten 2006. Här är några korta intryck för dig som är intresserad.
sakura i skolan
Tokyo JE Language School
Belägen mitt i Tokyo i ett vackert område med mindre tempel och parker, och dessutom ett minitempel precis framför ingången. Havet endast en kort tågresa till öster. Jag gillade stämningen på skolan som är liten till storleken men väldigt familjär och leds av en mycket trevlig rektor som dessutom kan engelska. Skolan arbetar aktivt för att hitta jobb till studenter och för vidare utbildning i Japan.

Tokyo Nichigo
Ligger trots sitt namn i Saitama, en bra bit norr om Tokyos stadskärna. Stämningen är lite lantlig och lokalerna är inte sprillans nya precis. Rektorn är mycket entusiastisk och skolan hjälper till med att hitta jobb och vidareutbildning. Ett bra alternativ om man vill vara nära Tokyo men ändå bo billigt och nära sin skola.

Sendai Language School
Min egen gamla skola, i enmiljonsstaden Sendai, ca två timmars snabbtåg norr om Tokyo. Moderna lokaler och numera flera trevliga svenska studenter. Hjälper till med det mesta precis som ovanstående skolor, men är pga sin något större storlek (ca 200 studenter) lite mer anonym, vilket är både bra och dåligt.

Kanrin Japanese School
Stor skola belägen i Yokohama, staden som växt ihop med Tokyo. Väldigt trevlig stad med världens största China Town och världens näst största pariserhjul. Tyvärr har jag inte besökt denna skolan än.

Alla ovanstående skolor hjälper även till med att hitta lägenhet eller dormitory till sina nya studenter. Det finns minst en lärare som kan flytande engelska. Vill du ha mer information så maila mig på adressen td_infinite(at)yahoo.se
Tänk på att skriva korrekt engelska när du kontaktar skolorna. Sätt dig och korrekturläs en gång innan du skickar iväg. Var vara artig och tydlig.





japansk skolklass
Peace-tecknet livar alltid upp ett gruppfoto.

Skola utan svenskar?

Visst är det hemskt med alla utlänningar utomlands. Men helt ärligt. Om du inte kan klara dig utan att vara omringad av personer som tänker, pratar och ser ut som du själv så kanske du ska fundera på att åka till Mallorca istället för Japan?

En bra skola är enligt min personliga åsikt en skola där du är den enda personen som pratar svenska, ungefär som min gamla skola i Malmö. Ännu bättre är det med en skola där du är den enda som förstår engelska. Lyckligtvis är de flesta skolor i Japan övervägande asiatiska studenter. Jag har läst och hört motsägande råd som hävdar att man ska gå på skola för européer, men min egen erfarenhet är att det gick alldeles utmärkt att vara omringad av kineser, koreaner, taiwaneser, pakistanier och en och annan svartarbetare som ingen visste var han kom från. Jag tvingades göra bruk av den lilla babyjapanska jag kunde för att kommunicera med mina klasskompisar. Efter kort fick jag vänner bland kineserna och koreanerna och hela det sociala hängde på huruvida jag kunde uttrycka mig och hänga med i samtalen.

De första gångerna man verkligen fick fram vad man ville säga var underbara, och jag minns de än idag. Och jag är också djupt tacksam för den ovärderliga inspiration de asiatiska studenter gav mig i sitt flit och hårda arbete, och att de fick mig att inse hur lätt jag hade det och hur mycket jag tar för givet. Detta hade jag nog aldrig lärt mig omringad av västerlänningar.

Hur som helst, från att ha varit absolut sämst i klassen hade jag på ett par månader gått om alla de andra eleverna i fråga om konversation, vilket borde bevisa vilken fördel det är att vara ensam.


Vart ska man åka?
Japan-karta
Japan består av öarna Kyushu, Shikoku, Hokkaido och
huvudön Honshu. Arealen är något mindre än Sverige,
och de 130 miljoner invånarna bor till största del i trång-
bodda storstäder.

Det är verkligen spännande och exotiskt med megametropolerna Osaka eller Tokyo med rödblinkande skyskrapor med bioskärmar på väggen, underjordiska gågator, syrgasbarer och dansande Elviskopior i gathörnen som låter en återuppleva sitt eget Blade Runner. Och kanske de är de enda japanska städerna en utlänning hört talas om. Men att leva och studera i dessa enorma städer kan också vara krävande både ekonomiskt och fysiskt. Framförallt hyrorna är högre. Och de pengar som du sparar på att eventuellt leva något mindre dyrt i utkanten av Tokyo kommer du få betala i form av pendelkort och krossade revben/nervsammanbrott orsakade av den till explosionsgräns fullpackade tunnelbanan. Matpriser skiljer sig också markant mellan Osaka/Tokyo och resten av landet, de beräknas vara ca 30% dyrare. Det ska dock påpekas fritidsmöjligheterna är enorma och att det finns hur mycket som helst att se. Allt finns i Tokyo, så gillar du storstäder är det inget snack.

En annan underbar och otroligt vacker stad är Kyoto. Detta är den gamla huvudstaden och är känd för sin välbevarade stadskärna, sin kultur och den vackra och eleganta dialekt som talas där. Faktum är att det är en så historiskt intressant stad att USA unikt beslutade att inte släppa en enda bomb över den i andra världskriget. Alla andra större japanska städer jämnades däremot med marken av brandbombsangrepp som krävde fler offer än de så omtalade atombomberna. Denna förstörelse märks i många städer, såsom Sendai och Tokyo där nästan ingen gammal bebyggelse återstår och gatorna planerats efter breda vinkelräta avenyer.
Kyoto är hursomhelst en lagom stor stad men inte lika hissnande enorm som Tokyo och Osaka. Det är också nära till flera andra intressanta platser såsom Osaka, Nara, Kobe, Hiroshima och Lake Biwa.

En annan faktor i valet av studieort är klimat. För en svensk kan det kännas hemtrevligt i Japans norra delar Tohoku eller Hokkaido där somrarna är något mer uthärdliga än i södra Japan där det är så klibbigt och kvavt att det enda rimliga alternativet är att gå naken eller ligga i kylskåpet hela dagen. Hokkaido är exklusivt eftersom du slipper den årliga regnperioden som kan vara upp till 2 månader runt juni och juli. Till dess nackdel talar det faktum att det ligger isolerat från resten av landet och har vissa likheter med Norrland.
Yoyogi-koen
En helt vanlig söndag i Yoyogi-parken, Shibuya,
Tokyo. Otaliga japanska subkulturer visar upp sig
för söndagsflanörerna. Ett stenkast bort ligger
Harajuku; världens trendigaste kvarter.

Tänk på att Japans somrar är heta och fuktiga och det finns inget som garanterar att din lägenhet är utrustad med luftkonditionering. Trots att det ibland känns som en ångbastu verkar de flesta japaner inte uppleva något större obehag och verkar sakna det vi kallar svettkanaler. En annan svensk kommer däremot garanterat imponeras över hur mycket svett kroppen kan alstra. Vetenskapligt intressant kanske, men inte så trevligt när alla runtomkring är fräscha som nypudrade bebisrumpor. Därför kan det vara en bra idé om du är värmekänslig att tänka två gånger innan du bestämmer dig för var du ska åka.

Ett sista råd är att du i den mån det går försöker åka dit du har vänner eller kontakt av någon form. En vän är guld värd, och speciellt i början.

Men till syvende och sist, vart du än åker i Japan så har alla städer sin egen charm och är alltid fulla av trevliga japaner. Och dansande Elviskopior finns även i mindre städer.



Hur bor man?

När man kombinerar orden Japan och boende föreställer du dig kanske sprickor i väggen, sprakande neonlampor utanför sovrumsfönstret, mögliga tatamimattor, läckande avlopp och en hyresvärd som behandlar dig som ohyra.
Denna bild stämmer ganska bra med verkligheten.
Jag kan dessutom tillägga krig med kackerlackor och andra jättelika insekter du inte visste fanns. Konstiga toaletter som man får huka över, och vatten som måste värmas upp med gaslåga. För en student finns det vanligen två varianter av detta; studentboende (sk ryou) med delad toalett, dusch och kök eller egen hyreslägenhet (sk apato).

Priset för ett studentboende i korridor ryou kan vara riktigt glädjande; ca 10 000-20 000 yen (inkl gas-el-vatten) beroende på standard och läge. I regel är de könssegregerade och har regler för gäster och ibland utegångsförbud efter given tid på kvällen. Ditt rum är förmodligen runt 10m² med en garderob där du kan förvara madrassen under dagen så att du ska ha plats att åtminstone vända dig om utan att behöva lyfta ut halva möblemanget. Räkna inte med säng på ben; det är lite av en lyx i Japan. Fördelen med korridor är att du får många vänner och blir del av en stor intim bekantskap, speciellt med grannens stereo och väckarklocka, för att inte nämna hans/hennes otvättade disk eller mindre civiliserade toalettvanor.
min skitiga apato
Så här ser såg mitt skitiga kök ut. Både
spis och varmvatten drivs med gas.
Grannens avlopp droppade ibland
igenom taket men annars var det ok.
Det finns även extremare varianter där du delar rum med flera andra, och detta kan vara ett alternativ för dig som verkligen vill pressa utgifterna eller kanske börja enkelt för att sedan leta efter något bra. Det enda för mig positiva i att bo så här är att i fall av kraftig jordbävning så slipper du dö ensam.

Om du tex hoppar studielån eller vill spara pengar för något viktigare så ska du bo enkelt. Och senare när du till slut får nog, får tag på ett jobb eller får det där efterväntade studielånet så finns det inget som hindrar dig från att uppgradera. Under tiden som japanska-studerande kommer du ändå inte spendera allt för mycket tid hemma. Nästan alla skolor har rum där man kan studera eller så finns det något bibliotek i närheten. Resten av tiden kommer du ha för kul för att tänka på trivialiteter som din boendestandard.

En apato är en vanlig form av enklare lägenhet för ungdomar, nyanställda eller lite fattigare japaner. I regel består en apato av ett större rum på ca 10-16 m² med tatamimattor som golv, en stor garderob (oshiire), och ett kombinerat kök-entré med en liten spis, diskbänk, vask och kylskåp och en toalett och ett badkar/duschkabin (japaner vill helst ha toalett och dusch separat). Japanerna kallar ibland apato för "kaninhål". Ett bra pris är ca 30 000-40 000 yen. Det finns billigare, men det finns också mycket dyrare och större varianter. När du flyttar in får du vanligen betala tre månaders hyra plus en insats. Utöver hyra tillkommer vatten-, el- och gasutgifter som dock inte lär överstiga 500 kr i månaden om du lever sparsamt.

På vintern får du värma upp din ofta obefintligt isolerade apato/ditt studentrum med egna medel (I Japan ses sommarvärmen som den största plågan och husen byggs primärt för att skydda mot värme). Till din hjälp finns det förhoppningsvis en elspis eller fotogenspis som den gamla ägaren barmhärtigt lämnat efter sig. Jag rekommenderar starkt fotogenspis då det är betydligt billigare och varmare än elspis, vars fördel dock är att den är luktlös. Min kompis körde på elspis i en månad, blev ändå förkyld och fick en elräkning på 8000 yen. Fotogenen köper man på närmsta mack (och japanska mackar är en sann mästeruppvisning i god service, besök är ett måste!). Tycker du inte om att knäcka ryggen kånkandes 18-litersdunkar så kan du betala lite extra på macken för att få det hemkört till dig, eller köpa av "fotogenbilen" som brukar komma en gång i veckan (liknar glassbilen med en trevlig liten melodi).

En tredje valmöjlighet är att bo med en värdfamilj eller vän. Detta är utan tvivel det bästa sättet att lära sig japanska fortare och bättre än alla dina klasskamrater. Pris varierar mycket och det kan vara rätt svårt att hitta en värdfamilj. De flesta skolor har ingen möjlighet att hitta värdfamilj, utan man får själv vända sig till speciella organisationer. Hör på stadskontoret eller i center för kulturellt utbyte m.m.
Japanskt slott
Japanska slott är vackra men ömtåliga. Pga
jordbävningar byggdes de alltid i trä och många
har tyvärr brunnit ner. Slottens ömtålighet
kompenserades ofta med sinnrika vallgravs-
och murkonstruktioner.

Men det finns svårigheter med boende i värdfamilj. För alla kanske det inte är så lätt att leva i evig tacksamhet, eller känslan av att alla tar oproportionerligt stor hänsyn till en stor drul som du. Det kan vara svårt att veta var man har varandra, och japaner är inte kända för att vara öppna med sina känslor, speciellt inte om det handlar om kritik och tillrättavisningar, eller att vädra missnöje. Min svenska kompis i Japan drabbades av ett privat Pearl Harbor-anfall när han en dag kom hem till sin värdfamilj efter skolan. Han fick fly hals över huvud utan att riktigt förstå vad han gjort fel. Det är alltså viktigt att man är lyhörd, artig och bra på att kommunicera om man ska klara av värdfamiljsboende.

Frånsett denna parentes rekommenderar jag starkt att man på en tidpunkt eller annan prövar på att bo i värdfamilj eftersom det ger en insikt i japansk kultur som du inte kan få på något annat sätt. Att inleda sin vistelse i Japan hos värdfamilj gör också att du har någon som kan hjälpa dig med allt det praktiska när du bestämmer dig för att stå på egna ben. Och har du tur med personkemin så kommer du få vänner för livet.



Kan man jobba extra?

Japanerna har ett talesätt: "Den som inte jobbar får inte äta". Synnerligen politiskt inkorrekt i Sverige, men nu är du i Japan och ingen bryr sig om vad Sverige tycker. Alltså ingen "socialen" som kommer in och torkar rumpan på dig så fort du skriker. Alltså är det en bra idé att hitta ett sk jobb, dvs det alla bör göra eller svälta.
Enligt uppehållsreglerna får en student jobba halvtid (4 timmar om dagen) efter att personen varit i Japan i tre månader. Din skola kommer med stor sannolikhet upplysa dig om reglerna för vilka jobb som är lagliga. Bla. är trånga, mörka (under ett visst antal lux!), alkoholserverande, eller på annat sätt skumma tillrättningar förbjudna att jobba på. Detta är tyvärr en bra beskrivning på 90% av alla japanska affärer inklusive din egen bostad. Så om du inte känner för att berätta för någon om ditt jobb så slipp. Men kom ihåg att om immigrationsmyndigheterna får reda på dig så kan du bli av med uppehållstillståndet. I de flesta fall är risken väldigt låg att bli påkommen, men i jobb som berör den färgglada underhållningsvärlden gör den japanska polisen reguljära räder för att hitta illegala jobbare. Om du är tjej så är detta en lukrativ bransch; se nedan.
Stressad salary-man

Det sägs att sen 90-talet har Japan problem med ekonomin, mindre pengar och högre arbetslöshet. Själv har jag inte sett skymten av denna "dåliga ekonomi", men om du har sett så tipsa mig. Vart du än går, vilken jäkla affär eller restaurang som helst, så ser du skyltar med texten "staff needed", fast på japanska. Anledningen till att jag inte skriver "staff needed" på svenska är att jag inte vet hur man gör det för jag har aldrig sett en sådan skylt i Sverige. Jo kanske en gång för 10 år sen, men det jobbet fick jag inte TROTS att jag är så bra.

Ett vanligt butiks- eller restaurangjobb ger oftast 800 till 1000 yen i timmen, minus skatt som dock är löjligt låg, typ 5 %.

Har du turen att hitta ett undervisningsjobb i engelska eller kanske svenska så är en vanlig timlön på 3000 yen, och kanske är du rikare när du åker hem än när du kom. Det bör inte vara svårt att hitta ett bra jobb om du verkligen söker.

Ofta hjälper japanska-skolan gärna till att hitta jobb, inte minst eftersom din lön är deras levebröd. Själv fick jag t.ex översättningsjobb från skolan, och min kinesiska vän fick ett jobb på en smörgåspackarfabrik. Om någon har läst en helt oförståelig manual till hörlurar så finns det en chans att det var undertecknad som skrev den.

Som jag nämnde ovan är hostess ett säreget japansk yrke där man jobbar på en klubb och tar hand om gästerna. För att sitta och lyssna på japanska mäns livshistoria och blanda deras drinkar och på sin höjd kanske få en klapp på rumpan så kan du tjäna upp till 1000 kr i timmen! Det är dessutom inget föraktat yrke utan något som många tjejer prövar på under högskolestudierna. Det finns också klubbar där killar är samtalskamrat/blir knipen på rumpan av kvinnliga gäster. Men för killar hänger det inte bara på utseendet (och detta är väl ingen nyhet). Ska du bli manlig "host" så bör du kunna GOD japanska och dessutom ha ett gott sinne för humor och en tunga av socker.

Jag vet tre svenska tjejer som arbetade 3 månader och reste jorden runt 9 månader osv. och gör det säkert fortfarande. Det är vad jag kallar lycka. Okej, pengar gör en inte lycklig, men det hjälper!
Många av mina kinesiska skolkompisar fick jobb inom samma bransch. Det var tydligt när de förut bonniga tjejerna med repiga glasögon helt plötsligt kom till skolan med Vuitton-väska, Prada-glasögon, Channel-kjol och smycken som lätt kunnat betala mitt uppehälle i ett par år. Visst kan man undra vad de egentligen gjort för att få så mycket pengar, men det är upp till var och en att bedöma var gränsen går. Att rekommendera hostess-yrket vore gud förbjude fullständigt fördärvligt och skulle helt säkert få Flashback att länka till mig och sända mig rakt till helvetet. Det finns även en risk, om än liten, att du råkar ut för utpressning och sexuella trakasserier, för att inte tala om risken att bli påkommen av polisen. Du kommer också ha svårt att återvända till den hårda verkligheten när du kommer hem till Sverige med abstinens på årgångswhiskey och måste slita hårt för att uppbringa 1% av din forna inkomst.



Budget

Många frågar mig bekymrat hur mycket pengar man behöver för att studera i Japan. Jag svarar väl oftast: Ganska mycket. Men å andra sidan, det är VÄRT det!

Till att börja med är resan till och från Japan ganska dyr. Räkna med runt 8000 kr för en ToR-biljett. Ett problem är att många flygbolag har 1 år som längsta ToR-period. Stannar du i två år, vilket man gärna gör, så får man köpa två separata biljetter. Här kommer vi till flygbolagsmysterium nummer ett: En enkel kostar ofta inte bara lika mycket utan ibland även mer än en ToR! (flygbolagsmysterium nummer två är att alla de snygga tjejerna i lobbyn på något sätt alltid placeras så långt ifrån en som bara möjligt kan göras i planet.) En lösning för dig som ska stanna i över ett år kan vara att köpa ToR och sen åka hem och hälsa på i Sverige en gång under din vistelse.

Nästa engångsutgift är alla utgifter som obönhörligen skapas den första månaden i Japan när man upptäcker att man måste köpa cykel, värmespis, riskokare, skärbräda för fisken, elektrisk futonvärmare, klädnypor, toalettrengöring och Hello Kitty-toalettofflor etc. Räkna med kanske 5000 kr. Dessutom är det en japansk regel att man betalar 3 månaders deposition på lägenheten. Dessa pengar ska komma tillbaka om man inte förstör någonting, men är ändå mycket att ligga ute med.
Det bästa rådet jag kan ge för den inledande tiden är att vänta med att köpa saker så länge man absolut inte behöver dem. Tids nog kommer någon att ge saker till dig gratis för att de tycker synd om dig. Cykel är däremot ett måste. Köp en riktigt skraltig sak och försök hitta någon slags stolthet i att ha sämsta cykeln i kvarteret.

Skolan kostar ca 300 000 yen per termin. Denna måste betalas, annars kastas du ut ur landet. Beroende på typ av visum tillkommer avgifter för uppdatering av detta, i form av östra halvklotets dyraste frimärke (runt 4000 yen) som ska klistras på visumansökan.
Den månatliga levnadskostnaden är givetvis väldigt individuell, och jag vågar inte uttala mig för precist. Själv levde jag enkelt och sparsamt men det bekom mig inte. Japansk 1000-yen-sedel Vill du leva utsvävande, kunna ha stora fester, köpa nya kläder och gå på kafé varje dag så är studentlivet i Japan inget för dig. Då rekommenderar jag t.ex Växjö eller Umeå.

Min månadsbudget år 2003 såg ut ungefär enligt följande:

Hyra: 33 000 yen
Vatten: 3 000 yen
El: 2 500 yen
Gas: 2 000 yen
Fotogen på vintern (snålade inte): 3 000 yen
Mat: runt 20 000 yen
Telefon: 2 500- 3 000 yen

________________________________
Summa: ca 70 000 yen/mån


Om man summerar det så blir det ungefär något mer än vad som dras i skatt på min lön per månad hemma i Sverige. Och jag kunde ha pressat budgeten mer om jag ville. Så så dyrt är Japan inte. Får du bara in foten så kommer du aldrig bli så pank att du tvingas åka hem. Terminsavgiften är visserligen en icke försumbar utgift men är en av CSN låneberättigad investering för hela resten av ditt förhoppningsvis långa liv och kommer dessutom vara den investering som ger dig mer avkastning och behållning än något annat.



Behöver man visum?

Åker du på vanlig semester till Japan behöver du ingenting, bara en flygbiljett och ett giltigt pass. All vistelse längre än 3 månader kräver visum, eller biisa som det heter på japanska. Blir du antagen till en japansk skola kommer de skicka dig ett godkännande som du sedan visar för närmsta japanska ambassad för att få ett litet biisa inklistrat innan du åker. För de flesta är Stockholms Japan-ambassad mest aktuell, men bor du i södra Sverige kan du fördelaktligen vända dig till Köpenhamns ambassad.

Visumet som du får när du går på språkskola heter Pre College Visum. Detta varar högst två år men måste uppdateras vart 6:e månad eller en gång om året beroende på din skolas "rymningsfrekvens" (antalet elever som försvinner in i undre världen eller någon annanstans), och denna uppdatering kostar ett par tusen yen som nämnts ovan. Obs att skolan hjälper till med att ordna/upprätthålla ditt visum, men ibland krävs det att man själv besöker immigrationsmyndigheten.
För att stanna i Japan efter att Pre College-visumet utgått (dvs efter två år) måste man gå vidare till högre utbildning, tex. universitet eller yrkesförberedande skola, sk senmongakkou. De flesta språkskolor undervisar med målet att sända vidare sina elever till högre utbildning, och ofta kan man få stödundervisning för att klara av det japanska högskoleprovet som krävs för att du ska kunna antas. I detta prov ingår bla historia, matematik och engelska. Det kan också krävas att du har avklarat det japanska kunskapsprovet nihongo nouryoku shikken vilket det också övas flitigt på i språkskolan den sista terminen. Nihongo nouryoku shikken finns i fyra nivåer där 1 är det svåraste och 4 är det lättaste. Det kan även göras i utlandet där det är känt som Japanese Proficiency Test. Själv gjorde jag det i Berlin ett år efter att jag kommit hem från Japan.

De japanska myndigheterna räknar med att man efter två år förstår tillräckligt bra japanska för att klara av högre studier. Jag misstänker dock att de inte räknat alls. Det är alldeles för kort tid. Två år kanske är lagom för kineser och koreaner som har liknande modersmål, men själv önskar jag att myndigheterna varit lite mer generösa med tiden.
Men ack, det finns inte mycket mer att göra än att bita ihop och studera hårt! Vem behöver egentligen flickvän, TV eller fritidsintressen?



Undervisning

99% av alla japanska språkskolor undervisar på japanska och har enbart japanska lärare. Studiematerialet är också 99% på japanska. En typisk nybörjarkurs inleds med att man tittar på bilder och lär sig olika substantiv, verb och adjektiv, sätter ihop enkla meningar och övar konversation med sina kamrater. Mycket pedagogiskt och roligt. Samtidigt övar man de japanska skriftsystemen hiragana, katakana och kanji och bevisar sig i dagliga test där du som svensk oundvikligen kommer vara långsammast, skriva fulast och bli klassens skrattobjekt. Till tröst kan du återerövra din heder i muntliga övningar där kineser ofta faller på att de inte kan uttala en enda hiragana rätt.
Elektroniskt ficklexikon
Elektroniskt ficklexikon är ett måste. Ett vanligt
innehåller en halv bokhylla med allt från synonym-
ordböcker till parlörer till film- och vinlexikon.

Jag rekommenderar att du medför en bra engelsk-svensk ordbok till Japan. Väl på plats ber du någon hjälpsam person att hjälpa dig köpa ett Japanese-English electronic dictionary, denshi jisho. Glöm allt vad antika pappersuppslagsböcker heter, ett elektroniskt uppslagsverk är ett måste och alla japaner har ett i fickan (gärna med färg och ljud, GPS, datingprogram m.m). Med några få knapptryck hittar man direkt rätt ord, och vissa har skrivtavlor med igenkänning av kanjis vilket underlättar den annars smått omöjliga uppgiften att slå upp en kanji man inte vet uttalet på. Ett denshi jisho är A och O på lektionerna där du har begränsat med tid och måste hänga med i asiaternas höga tempo. Ett tips, som gäller även för vanliga uppslagsverk, är att köpa ett dyrt från början (inget under 10 000 yen), och gärna ett som är gjort för utlänningar, dvs. ett som visar läsningen av kanji.

Japanska skolor är mycket tävlingsinriktade och den som studerar flitigt kan räkna med belöning och klapp på huvudet. Ofta sätts det också upp listor som visar elevers provresultat och närvaro med tillhörande foto. Då och då anordnas det tävlingar i tal, uppsats eller liknande. Se till att vinn så du får lärarnas respekt. Lyckas du med motsatsen (genom att t.ex skolka) så sätter de upp bilder i korridoren och skriver öppet och informativt om vad som är fel på dig. Vid eventuell sjukdom måste du alltid ordna läkarintyg för att kunna stanna hemma. Annars räknas det som ogiltig frånvaro och kan på sikt äventyra ditt dina chanser till ett förnyat visum.

Du behöver inte kunna ett skvatt japanska innan du åker (det kunde inte jag), men det säger sig själv att inlärningstakten blir högre om du redan kan lite grunder och absolut hiragana, det mest basala skriftsystemet. Beakta dessutom att du är begränsad till att studera japanska högst två år på språkskola. Ett halvårs förberedelse eller mer hemma i Sverige kan avgöra om du efter avslutade språkstudier klarar av att söka in på japansk vidareutbildning.
Japanska skolflickor
Nästan alla japanska skolor
har uniformstvång. Dock inte
språkskolor och universitet.
Även arbetsplatser
använder sig ofta av
käcka profilkläder.


Den japanska skolan kan upplevas som en kulturchock för oss svenskar. Bla visar elever respekt för sin lärare. Och efter lektion tvingas de stackars eleverna på ett tyranniskt sätt städa upp efter sig själva. Man får inte tilltala sin lärare vid namn, eller ännu värre med "du". En lärare är alltid sensei (=magister/fröken. Sensei säger man även till tex. läkare.). Klarar du av att säga sensei hela tiden så kommer lärarna tycka att du är ovanligt klipsk för att vara långnäsa.

Ett irritationsmoment för mig var att japanskan som undervisades var för formell. Detta är ett allmänt problem när man studerar språk, men i synnerhet ett japanskt problem. Okej, det är klart att eftersom den första man måste tilltala är läraren så måste man kunna uttrycka sig artigt. Problemet är att du inte kommer fatta smack när du kommer ut på gatan. Och ditt ordförråd kommer vara uppochnervänt. Själv lärde jag mig säga ord som spannmålsprodukt, domslutsprotokoll och förångning innan jag kunde uttala det vanligaste manliga ordet för "äta" (kuu).

För dig som helt enkelt bara vill lära dig snacka japanska är det också frustrerande att skolorna är så inriktade på förberedelser inför det internationella japanskaprovet och i slutändan inträde till universitet. Detta gör att tid för konversation och studier av alldaglig japanska försvinner ju högre upp man kommer, för att göra väg för tragglande av kanji och regler. Men, jag kan förstå att skolorna lägger vikt på detta då 90% av eleverna har just fortbildning i Japan som mål. Och ju fler som klarar proven, desto bättre statistik för skolan. Så, om du inte har tur och hittar en progressiv skola som undervisar mer avslappnat så lär du få sköta inlärning av vardaglig japanska själv. T.ex genom att läsa manga, titta på TV, hyra film, köpa böcker om slangspråk eller bäst av allt, umgås med folk och skaffa flickvän/pojkvän. Jobbigt eller hur?...



När ska jag åka?

Du kan åka i mars då det japanska läsåret börjar, eller i oktober. Har du planer på att söka vidare till universitet så bör du åka på våren, eftersom de flesta universitet startar sina kurser då (förutom en del universitet i Tokyo). Detta betyder att du kan utnyttja dina 2 år maximalt till skillnad från om du anländer på hösten.



Hur gammal får man vara?

Du bör ha läst 12 år i skolan men ska å andra sidan inte vara lastgammal. Det finns säkerligen skolor där medelåldern är högre än min skola, men det stora flertalet riktar sig till tonåringar upp till 30-åringar. Många av de asiatiska studenterna kan vara ganska barnsliga i klassrummet (om än vuxna på andra plan), och min skola hade ofta möten där alla fick lära sig att det var förbjudet att köra mot rött, att kopiera pass och att stjäla. Men är du 40 och tycker om att umgås med yngre människor så låt inte någon åldersfixering stoppa dig. Om du inte blir kompis med lärarna så hittar du snabbt nya vänner utanför skolan.


xxx
Upplägget är precis lika viktigt som smaken. Den här matlådan
äter man på nyår och kallas osechi ryori.

Mat och shopping

Japan är inte bara rå fisk (sushi, sashimi), sukiyaki och miso-shiru, utan en imponerande matkultur fullt jämförbar med det franska, italienska eller kinesiska köket. Något av det populäraste bland japaner är t.ex nudelsoppa (ramen, soba, udon), friterade nudlar (yakisoba), ris och currysås, grillat kött (yaki niku), friterat fläsk (tonkatsu), ris med kött o grönskaker (gyudon), japansk pizza (okonomiyaki), grillad kyckling (yakitori), olika svamp och grönsaksgrytor (nabe, shabu shabu), tempura, kaiseki, nattou etc etc. Alla förtjänar en lång beskrivning men mitt ordförråd lär inte räcka särskilt långt.

Så tro mig, det finns mycket smarrigt i Japan. Hälften av glädjen ligger i sättet man äter. Inte bara det att man måste behärska ätpinnar, utan delaktigheten och det konstfulla upplägget. Den oklanderliga servicen när man äter ute är väldigt trevlig och upplevelsehöjande. Något av det roligaste jag vet är att gå på okonomiyaki-restaurang och steka min egen "pizza" på en grill man har på sitt eget bord. Det livar upp även den mest misslyckade dejten. Eller varför inte gå in på ett ramen-hak, beställa en "o-mori" och ljudligt som ett trasigt avlopp sörpla precis så mycket man vill. Det är nämligen brukligt att sörpla i sig japanska nudlar; något av en konst faktiskt!

Som student får man kanske laga en hel del mat själv, även om det finns bra lågprisrestauranger i Japan. Det är dessutom en utmärkt chans att lära sig en främmande matlagningskultur. Lagar du japanska mat är det dessutom lätt att hålla matutgifterna låga.

xxx
Ramen är en japansk variant på kinesiska nudlar
som utvecklades på Hokkaido för hundra år
sedan. Det är en älskad rätt som ofta serveras
med smaskiga Gyoza vid sidan.
Till att börja med kan du köpa alla bestick och enklare köksredskap i 100 Yen Shop. Billiga färskvaror hittar du i mataffären på kvällen, ofta efter kl. 20. Då säljs resterande lager av kött, fisk, grönsaker och färdigmat ut till halva priset eller lägre. Ofta kan det också löna sig att handla i småaffärer, då de förvånande nog kan vara billigare än storköpen.
Ris är en basvara som köps i säckar om 5/10/20 kilo. Det finns olika kvalitéer och smaker, men jag själv kände ingen större skillnad utan köpte ofta den billigaste varianten. Kom ihåg att riset alltid ska sköljas och gnidas minst 3-4 gånger innan du kokar det. Kokning sker inte i en vanlig kastrull, utan det första du gör när du anlänt är att köpa en riskokare suihanki. De är små teknologiska underverk som kokar riset till perfekt konsistens och smak hur fel du än skulle råka mäta upp det. Och därefter hålls riset lagom varmt i upp till ett dygn om man skulle vilja. Otroligt praktiskt.

Lågprisbutiken 100 Yen Shop finns i hela Japan och har allt du behöver för att uppehålla ett hem och ett liv. 100 yen är lika med ca 7 kronor, dvs svinbilligt. 100 Yen Shop finns i varje varuhus efter att det tagit Japan med storm sen dess introduktion för ett par år sen. 100 Yen Shop kommer vara din favoritaffär, dit altare, ditt fort, din räddare i nöden. Kolla alltid på 100 Yen shop innan du köper en produkt någon annanstans. Själv köpte jag tom mina kläder där. Och slipsen för 100 yen har jag använt på alla anställningsintervjuer sedan dess, med viss framgång...

Billiga kläder kan man också hitta på UniQlo, Japans största lågpriskedja för nästan-mode med bra kvalitet. Ett eller två varningens finger är dock på sin plats vid köp av kläder. Japanernas kroppar är annorlunda skapta och som svensk kommer du finna att du har mycket längre armar och större bröst och därmed kan se smått löjeväckande ut i dina nya japanska modekläder. Själv var jag tvungen att alltid ha mina ärmar upprullade för att slippa se ut som Steve Urkle.
xxx
Japan är belamrat med praktiska myntautomater. Ofta
rör det sig om varma och kalla drycker, men även mat,
sprit, leksaker och gud vet vad kan köpas i dessa. På
kvällen blinkar de hemtrevligt och förgyller gatubilden.

För dig som inte är för stor för kläderna är Japan ett shoppingparadis. T.ex är Tokyo dokumenterat världens bästa shoppingstad, speciellt om du är intresserad av märkeskläder från hela världen. Både Gucci, Channel, Vuitton och Prada's totala årsförsäljning sker till över 30% i Japan. Med tanke på Japans ringa storlek (2% av världens befolkning) är detta helt enorma siffror.

Är du intresserad av billiga märkeskopior kommer du däremot bli besviken. Japan håller hårt på upphovsrätten. På mindre bra belägna bakgator kan man dock ibland hitta sluskiga utländska typer som försöker sälja falska Rolex-klockor till fulla japanska salarymen, alternativt stöta på din tjej rakt framför näsan på dig. Deras priser är precis likt de själva totalt skamlösa.




Stipendier

Det finns många tjocka stipendier för Mormoner, Jehovas vittnen och en eller annan lyckligt lottad sociolog eller ekonom som vill studera på universitet i Japan och skriva diffusa avhandlingar i stil med "Det japanska dundret: hypotes och teori #42", eller "Tigern i brytningsskede - varför japaner gillar magväska". Det finns tyvärr mig veterligen inga eller mycket få stipendier för dig som verkligen har ett genuint intresse av att lära dig japanska på språkskola och därefter verkligen kunna göra en kompetent betraktelse av Japan. Sådana detaljer som att lära sig japanska får man klara av själv verkar instituten tycka. Men, det hör väl till att det ska vara omöjligt att få de där stipendierna. Du kan själv läsa om och ansöka stipendier på nedanstående sidor. Lycka till!

Japanska ambassaden
http://www.japansamb.se/studie.htm

Sweden Japan Foundation
http://www.swejap.a.se/

Svenska Institutet
http://www.si.se/

Något som jag upptäckte alldeles för sent, dvs efter att jag redan råkat få ogiltig frånvaro ett par dagar, var en möjlighet att få runt 5 000 kr i månaden om man med höga studieresultat lyckades hålla sin frånvaro på 0% under ett halvår på språkskolan. Ett sånt här stipendium delas i regel ut ett per skola, efter vad de berättade, och kan verkligen vara värt att sikta efter. I övrigt kan din skola hjälpa dig med att hitta i den japanska stipendiedjungeln så se till att fråga.



Behöver man låsa dörren?

Ok, Japan är ett väldigt säkert land som genomsyras av ärlighet och respekt för andras egendom. Vissa liknar det med Sverige för 50 år sedan, men det kan jag inte uttala mig om. Många låser t.ex inte ytterdörren. Tjejer spatserar obekymrat ensamma på natten och ingen säger "Gå försiktigt!" när man lämnar huset på kvällen. Och tex på diskot där jag jobbade lämnade många sina plånböcker och mobiler på bordet medan de gick för att dansa. Detta låter nästan som ett dåligt skämt för någon som varit på ett svenskt disko där man kan bli rånad på sin jacka trots att man har den på sig.

Jag jobbade två år som bartender med sena nätter, nattpromenader och mycket berusade puckon runt omkring. Ändå upplevde jag inte en enda hotfull situation under de två åren. Det är inte utan att jag saknar denna trygghetskänsla i Sverige när man är rädd bara för att gå ner till snabbköpet.

Men, japaner är givetvis inte helt i avsaknad av sämre mänskliga egenskaper, och statistiken pekar på att den höga västerländska brottsnivån även är på väg dit, om än långsamt. En stor andel av brotten i Japan begås av utländska ligor, huvudsakligen kineser. Ingen anledning till misstro men ändå intressant att veta. Faktum är att på min skola arbetade en f.d polis med att hålla vakt på vissa elever. Det var ofta att folks pass försvann till höger och vänster och både killar och tjejer försvann spårlöst från skolan för jobb i undre världen.
Beat Takeshi i Kikujiros sommar
Hur ser en skum japan ut? Tja, ungefär som Beat
Takeshi. Här i den oförglömliga road-movien
Kikujiros sommar.


Oavsett land ska man aldrig ta det osäkra före det säkra. Men i Japan så blir man förlåten. Jag tappade min tjocka plånbok med över 30 000 yen, VISA-kort och annat värdefullt på Sapporo-stationen (läs: stooor stad). Nästa dag fick jag tillbaka den av vaktmästaren på stationen. Inte ett öre var borta, och jag tyckte nästan det var orättvist att upphittaren inte tagit något åt sig själv. Jag hade ju förväntat mig att de hade tagit allt och dessutom redan brutit sig in i min lägenhet och länsat bankkontot. Men inte. Många andra som varit i Japan kan vittna om liknande upplevelser av ärlighet och hjälpsamhet.

Å andra sidan blev jag bestulen på två cyklar under en period av endast två år. Även om jag är fast övertygad om att mina älskade cyklar fraktats över till Nordkorea (som brukligt är så skyller man på utlänningar) så kan de också mycket väl ha stulits av ganska vanliga japaner. Japaner tycks nämligen till viss mån anse att 1. cyklar och 2. paraplyer är allmän egendom. Paraplyfenomenet kan beskådas utanför tex 7-11 butikerna där man helt enkelt ställer sitt paraply i ett speciellt paraplyställ om det slutat regna. Andra som plötsligt överfalls av regn kan sedan ta ditt paraply och gå iväg med det som om det var hans eget. Och du kan ta någon annans. (Trots detta har Japan världens billigaste paraply. Ett trendriktigt genomskinligt kostar från 100 yen!)

När det gäller cyklar så upplever många att deras cyklar bryts upp, cyklas iväg och ställs en kilometer längre bort och då oftast på ett "parkering förbjuden"-ställe. Det händer så ofta att myndigheterna med stora lastbilar dagligen forslar bort berg av cyklar och dumpar dem på enorma lagringsplatser där man får betala 2000 yen för att få tillbaka sin gamla cykel. Det är därför viktigt att du parkerar din cykel på utsatt, oftast underjordisk och bevakad cykelparkering: 1. För att tjuven inte ska ta den. 2. För att myndigheterna inte ska ta den. 3. Båda.

Så ska man låsa dörren till sin apato? Ja. Men det lär inte göra till eller från. Min erfarenhet är att de flesta lågprislägenheter i Japan har lås som är köpta på 100 Yen Shop och dessutom har den nästan obligatoriska glasdörren på baksidan designats speciellt i samarbete med tjuvarnas riksförbund för att maximalt underlätta inbrott. Själv bröt jag mig in två gånger i min egen lägenhet, den ena gången i smått berusat tillstånd med hjälp av ett cykelstöd som låg och skräpade bland kinesernas berg av gamla hittecyklar.
Tur att det inte finns så många tjuvar.

Och så var det det där med trostjuvarna. Ett hedersomnämnande. Jag undviker att spilla för mycket tid berättande om detta fenomen för att behålla seriositeten och för Japans värdighets skull. Låt mig bara säga att tjejer får absolut inte torka sina tvättade underkläder på synliga samtidigt lättåtkomliga ställen. Det finns folk i Japan, hrmm, tjuvar, som samlar på, tja, trosor. Och det är bara de allra värsta som stjäler. De andra köper trosorna i närmsta trosaffär. Givetvis använda, otvättade trosor då.

Japp, är de inte för roliga japanerna! Men varför inte? Verkar roligare än frimärken tycker jag.



Vad är dåligt uppförande i Japan?

Ungefär det samma som i Sverige, om du nu råkar tillhöra den exklusiva klick svenskar som faktiskt fått något värt att kallas uppfostran. Den japanska medel-Suzukin är dock något mer anspråkslös, lite mer konfrontationsundvikande och kanske lite mindre uppriktig än vad normalsvensken är. Vissa renlighetsregler och bordsetikett skiljer sig däremot markant, och dessa regler är viktiga att komma ihåg om du vill göra ett gott intryck. Här är ett par saker som man inte ska göra:

* Gå inte in med skorna innanför genkan (=den nedsänkta hallen innanför dörren). Det här är buddhistisk renlighetslära, så det kvittar hur rena skor du har. Likaså ska man inte sätta bestick eller fat på golvet eller lägga fötterna på bordet. Du förstår va? Intressant kuriosa är att de japanska kejsarna under Edo-perioden under hela sitt liv aldrig fick sätta ner fötterna på jorden. Det är kanske där vi fått uttrycket "fötterna på jorden" ifrån?

* Peka inte finger mot människor. Använd istället hela handflatan, vilket anses mer respektfullt. Att vinka åt sig någon med fingret är också väldigt oförskämt, såvida du inte vinkar åt en hund. Vinka med hela handen med handryggen riktad mot den du vinkar åt.

* Buga inte med böjd rygg eller buga medan du försöker se din motpart i ögonen och andra sorters undermålig bugning. Och buga inte för mycket och inte för lite. Eller sluta upp helt! Det är lika bra att ge upp det där med att buga om du är västerlänning. De kommer bara tycka du ser konstig ut ändå. Fan, de tycker tom att man är konstig för att man pratar japanska. Och ändå så kommer man omedvetet lägga sig till med det och sitta och buga som en vettvilling trots att man pratar telefon och redan kommit hem till Sverige för ett år sedan. Farligt...

* Leka med ätpinnar, langa mat från pinnar till pinnar, stoppa pinnarna i riset eller att peka med dem är väldigt dåligt bordsmanér. Detta kan förklara varför ingen tycks vilja äta med mig. Jag brukar alltid påpeka att det bästa med pinnar är hur roligt man kan ha med dem. Det sämsta är när man ska skära upp en flintstek.

* Att försumma din dryckeskamrat är förkastligt. Du ska alltid ha uppsikt över dina närmaste bordskamrater och se till att de har fullt glas. Detta är ett trevligt sätt att visa vänskap och respekt, men också grundläggande etikett, så glöm det inte hur oredig du än må vara.
Vill du inte dricka mer så låt glaset stå fyllt, då kan ingen hälla i mer (även om de kommer försöka). Ta en sipp då och då för att inte förarga dina vänner.
xxx
Japaner antingen låtsassover, läser tidning
eller skriver sms på pendeltåget. Att äta eller
dricka anses störande. Mobilsamtal är strikt
förbjudet.


* Visa inte tillgivenhet, lidelse och liknande mindre rumsrena känslor på offentlig plats. Inte ens den mest rebelliska ungdom vill kyssas eller hångla offentligt. Folk som går och pussar varandra föraktas och kallas bakkapuru som är en hopsättning av ordet "idiot" och "par". Kan vi inte importera detta ord till svenskan??
Går du som utlänning och kladdar på en japansk flicka/pojke kan du ju enkelt gissa vilka känslor det väcker.

* Ge inte dricks. Detta är alltid inräknat i lönen och förväntas inte av någon. Men visst kan det vara på sin plats ibland. Själv tycker jag om att uppehålla illusionen om det stora västerlandet genom att verka rik och givmild och tom låtsas vara van vid god service men ändå skänka ur min enorma ficka. (De skulle bara veta att de har dubbelt så hög lön som vi.)

Jag måste säga att japaner är väldigt förlåtande för alla etikettbrott man än må göra. De har bättrat sig lite sen den gamla goda tiden då en japansk aristokrat högg av huvudet på en brittisk resande som inte bugade när de möttes på vägen. Denna lilla "tillrättavisning" orsakade krigsförklaring från Storbritannien år 1862. Ett krig som Japan förlorade men som delvis ledde till det imponerande framstegsarbete som inleddes under Meiji-perioden för att komma ifatt västerländerna.

Själv har jag aldrig blivit utskälld eller halshuggen, utan oftast brukar japaner vara väl medvetna om utlänningars brister, och väl medvetna om sina unika seder. Ibland får man nästan känslan av att det ingår i grundskolans engelskundervisning att memorera utlänningars 101 brister i måttfullhet, smak och etikett, och därtill japaners unika dygder. När man gjorde något riktigt klantigt tittade de alltid roat på varandra med en min av igenkännande. Och sen fick man en informativ och grundlig historisk förklaring till varför just européer är så dåliga på att byta sandaler eller att uppskatta jästa bönor med slem (typ "Ni äter ju bröd i Europa.").



Pengar och kort

Det finns en massa kosing kallad Yen i Japan. Det uttalas egentligen "en", och du kommer behöva handskas med en hel del för att komma dit. Även om pengar används på ungefär samma sätt och försvinner precis lika snabbt som i Sverige så finns det undantag. Till att börja med så fungerar inte alltid vanliga hederliga bankkort i japanska bankomater eftersom deras remsa sitter på FEL sida och är alldeles för smal (hmm... får mig att tänka på japanska vägar), men du kan betala med kreditkort (tex VISA/Mastercard) i de flesta stora kedjor och varuhus. Räkna dock inte med att mindre affärer, restaurangen eller t.ex din skola ska acceptera kortbetalning. Japan är ett utpräglat kontantsamhälle där man får sin lön i ett kuvert, och således föredras oftast kontant betalning.

Om du ska kunna ta ut kontanter från ditt bankkort så får du besöka ett speciellt VISA/Mastercard-kontor eller liknande anrättning där man får sitta och läsa gamla damtidningar medan halva kontoret ringer jorden runt för att kontrollera ditt kort och din identitet. En gång blev jag faktiskt uppmanad att skriva om min namnteckning då den inte liknade den i passet. Det hjälpte inte att förklara att jag ALDRIG lyckas skriva något som liknar namnteckningen i mitt pass, att jag hade glömt hur man gjorde, osv. Sånt här händer nog bara i Japan för noggranna är de sannerligen.
För att hitta något liknande ovanstående kontor kan du fråga på närmaste bank eller postkontor.

Om du stannar längre än ett par månader kan det löna sig att öppna ett konto i en japansk bank. Du får då tillgång till alla dessa fina bankomater med små bugande tjejer i med världens vackraste röster, och det blir mindre klyddigt att betala gas/vatten/el/telefon/hyra (läs autogiro). Många utlänningar skaffar ett sigill hanko, japanernas motsvarighet till egenhändig underskrift) och använder detta på banken. (men glöm inte att registrera din hanko först.. ) Själv använde jag dock min vanliga namnteckning vilket fungerade för det allra mesta, trots att jag aldrig förstått hur man kan skriva sitt namn på samma sätt två gånger. Hanko fick jag lägligt nog i present två veckor innan jag åkte hem, så nuförtiden brukar jag roa mig med att stämpla min hanko lite här och där mest för att det röda märket ser så tufft ut.

Ett annat stycke information som är värt att komma ihåg är att japanska bankomater är stängda vissa tider och på helger tar ut mer avgift än på andra dagar. Allt för att de små gulliga bugande tjejerna i automaten är trötta och behöver ledighet och vila upp rösten.
Snygg röd telefon



Japansk telefon

Ta inte med din svenska mobil till Japan. När jag åkte dit för ett par år sen köpte jag en kamera med 18 Mb minne med videokamera och E-mall. Tre månader senare kostade den 1 yen! Jag har den fortfarande som en souvenir och brukar visa den på partyn, fester och sittningar och liknande inför förvånade, lysande blickar. "Hur kan de vara så långt före?" frågar man sig, det rör sig ju om flera års försprång. Jag vet inte. Den som vet det får gärna berätta. Nu har jag fått jättemånga kompisar etc etc. Eller ja, det är kanske inte sant. Och jag har inte visat den på nån fest. Men fin är den dock. Jag lovar.

Klart är i alla fall att du inte kan använda svensk telefon i Japan. Och du kan inte heller SMS:a japaner, för de kör med e-mail i sina telefoner som dessutom är gratis att skicka. Och även om du hittar en ny SuperXMega 3G Magnum Vodafone i Sverige som antas kunna fungera i Japan så köp den ändå inte!
Fina telefoner
Japanska mobiler ligger ett eller två år före väst. Antalet
modeller upggår till hundratalet och olika personliga tillbehör,
smycken och "omlackeringar" säljs i mängder.

När du kommer fram till Japan så kommer folk bara undra varför du går och sparar på en sån gammal nostalgipryl.

Det vi kör med nu säljs som leksaker i Japan. En trevlig sak är att man kan välja bland ett stort antal färger på mobilen i Japan, t.ex ljusrosa, svart eller grönbrun med gula prickar, allt eftersom japaner måste visa sig unika.

Sen är det tradition att hänga på dröser av små löjliga gulliga figurer typ Miffy, Hello Kitty, Ampan-man eller sushigubbar. Därefter klistrar man alla tomma ytor fulla av gamla purikura av vänner och släktingar eller snygga tjejer/killar (som du kanske egentligen inte känner). Det finns utöver detta en triljon andra mobiltillbehör för den som vill pimpa sin nalle till oigenkännlighet, men detta lämnar jag till dig att upptäcka.
En tur i en japansk elektronikaffär är rena upptäcktsresan...






Alkohol, cigaretter o sånt

Jag har fått frågor om man ska ta med sig europeisk sprit till Japan som souvenir, om de blir glada etc. Jag tror absolut att de flesta japaner uppskattar att få smaka svensk sprit; Absolut, akvavit, äppelcider eller vad det kan vara. Men köp det inte i Sverige för allt vad du gör! Japan har en omfattande import av utländsk sprit öl och vin, och svensk alkohol är mycket billigare (eller mindre dyrare) i Japan än i Sverige! Så en hårt arbetande student som jag hade faktiskt råd att unna mig en liten slurp av finare kvalitetslikör då och då. Inte som i Sverige med vår moraliskt upphöjda alkoholpolitik som medför att man tvingas hälla i sig desinfektionssprit från bajamajor för att bli full. (Obs, jag inte har personlig erfarenhet av detta.)

Ett fenomen som jag lade märke till är att ganska få unga dricker sake, dvs traditionellt japanskt risvin. Det är mossigt och något som farfar brukade hälla i sig efter jobbet innan han dog av karoushi (arbete till döds). Det ger dåliga vibbar. Ungdomar dricker mycket hellre öl, cocktails, choshu med te, vin eller umeshu (söt-syrligt plommonvin som inte går att tycka illa om). När man går ut betalar man oftast inte per drink utan betalar för någonstans mellan en timme till två timmars fri konsumtion. På bordet har man oftast en knapp för att kalla till sig betjäning, i fall man skulle tappa talförmågan efter sin 20:e Sex on the beach. Detta är möjligen ett av de starkaste argumenten för att åka till Japan. (Sagt med undertryckt upphetsning) Och tro mig, detta system fungerar väldigt bra eftersom Japanerna dricker ansvarsfullt och har en klart avslappnad inställning till alkohol.

Jag och mina japanska vänner brukade hyra en karaoke box med rosa-turkost discoljus, sköna soffor och 48-tums TV, och sedan sitta och sjunga glatt medan allsköns välsmakande Tequila Sunrise, Reagge Punch, China Blue, Strawberry Fizz och andra goa drinkar bara forsade in genom dörren och ner genom våra hesa halsar. Mysigare kan man inte ha det alltså. Inte för att jag är välsignad med någon sångröst (folk går alltid på toaletten när jag ska sjunga) eller för att jag tycker om karaoke vanligtvis, men det var en underbar japansk grej som, kanske, bara kan avnjutas i Japan. Dessutom är det ett utmärkt sätt att umgås på och komma närmre sina vänner som bekanta. Missa alltså inte karaoke när du åker till Japan!

Cigaretter har på senare tid taxerats mer och mer i Japan, men ett paket kostar inte mer än 25-35 kronor. Alla andra droger är strängeligen förbjudet så var försiktig med vad du stoppar i resväskan om du råkar ha någon sådan last. Japanska fängelser är lika stränga som deras skolor, och dödsstraff utfärdas fortfarande. Men visst, du lär ha värsta schyssta uttalet och gedigna kunskaper i japansk kultur efter ett par decennier i ett fängelse.



Japansk AV och HENTAI i massor

Gratis nedladdning! ;)
Nej skämt åsido, japanskt snusk må vara en av landets ledande exportvaror men denna rubriken har jag bara så att enorma folkmassor ska hitta min sajt. Har jag skrivit hela denna sabla textmassa vill jag att nån mer än min mamma ska läsa.



Riskerar jag bli sexuellt trakasserad?

Detta är så vitt jag vet ett problem för dig som är kvinna. Har du som man blivit utsatt för sextrakasserier av japanskor så beklagar jag djupt min okunskap och ber att få veta var.

Vi har väl alla läst och skrattat åt hur de lustiga japanerna har speciella tunnelbanevagnar för att kvinnor ska få vara ifred från sexstinna tafsande män i kostym. Vi skrattade mindre när vi hörde att de börjat göra samma sak i Stockholm. Japanerna har än en gång visat vägen... Tyvärr har de på något sätt lyckats bli världskända för sextrakasserier.
Women only-anvisning
Japanska stationer är extremt välorganiserade.
Väntar du vid denna markmålning stannar en
"kvinnovagn" garanterat rakt framför dig.
Observera den underbart politiskt inkorrekta
färgen.

Men okej, det måste medges att en frapperande (anteckna detta ord inför högskoleprovet) stor andel av japanska tjejer verkar har upplevt tafsande eller juckande rörelser mot benen när de stått i tunnelbanan. Som exempel så hade 1997 hela 80% av kvinnorna i Tokyos tunnelbana upplevt sexuellt ofredande, s.k. sekuhara eller chikan. Det är så pass vanligt att de tjejer som inte drabbas tror att det är något fel på dem, och att de som drabbas ofta och mer än gärna berättar så att alla kan höra.

Fenomenet brukar populärt förklaras av att de hårt påpiskade annars artiga och hänsynsfulla kontorsarbetarna helt enkelt drabbas av kortslutning och börjar bete sig som dräglande vildar pga stress eller också pga överdrivet intag av sake efter jobbet. Finner de sig sen uppklämda mot en pubertal sexbomb i kortkort och loose socks så brister de sista barriärerna. Det finns hjälpsamt nog instruktioner om hur man oskadliggör en förövare uppsatta vid ingången till tunnelbanor etc. Det går teoretiskt till ungefär så här: Ta tag i den tafsande handen, dra upp den i luften och skrik "chikan!!" (ordet chikan finns inte på svenska. Det kan bäst översättas till "snuskig person som tafsar otillbörligt"). De andra passagerarna kommer rusa till hjälp, ta tag i chikanen, läxa upp honom och kasta ut genom fönstret.

I teorins ljuva värld.

I praktiken kommer de andra passagerarna på sin höjd titta generat på dig och tycka att hela situationen är pinsam. Storstadsjapaner, som i denna aspekt såsom många andra faktiskt har likheter med oss nordbor, har nära noll civilkurage och konfliktvilja. De tar sällan lagen i egna händer. Och när det gäller vissa kvinnor, inte ens om de själv blir angripna. Detta kan vara en bidragande faktor till att chikan är så utbrett i Japan. Och har man ännu värre otur så kommer den där eventuella manliga hjälten/polisen som räddar dig visa sig ha minst lika tvivelaktiga avsikter som "chikanen".

Det enda säkra är att ta den där kvinnovagnen ändå.

Det positiva med Japan är att ett tafsande nästan alltid slutar med ett tafsande. Antalet anmälda våldtäkter i Japan är lägst i hela västvärlden - om man nu räknar Japan dit - och det är i övrigt ett mycket tryggt land för kvinnor.


Hur får man japanska vänner?

Okej, du får inga vänner hemma, så varför skulle du få det långt borta i Asien?! Jo det ska jag säga dig, att oavsett hur ful, hur tråkig eller hur bonnig du än må vara, så kommer du framstå som en hippt världsvan, otroligt cool och intressant person för en vanlig japan. I alla fall kan du lura dem rätt länge.
xxx

Varför är det så här?
Japaner, precis som många andra, sväljer med hull och hår amerikanska filmers och populärkulturs bild av "väst". Många tror att västerlandet är paradiset på jorden, att vi är om inte övermänniskor, så i alla fall väldigt smarta och intressanta. Alla är häftiga och coola precis som hjältarna i filmer. Förvisso är mycket av allt nytt och bra som hänt Japan de senaste hundra åren kommet från västerlandet. Rockmusik, TV, loose socks, kostymer med slips, Internet, trosor och demokrati. Saker som vi i Sverige kanske inte ser som skapat av en främmande kultur, men det gör de naturligtvis i Japan. De verkar däremot ha lyckats filtrera ut mycket av det dåliga från västerlandet: postmodernism, hippies, droger, flumskolor, socialabetala, dålig etikett etc.

Japaner har ofta ett nyfiket intresse för utlandet och utlänningar, och ofta en önskan att lära sig utländska språk. Kanske beroende på att de sällan har tid att åka utomlands själva.

Kom ihåg att det fortfarande finns väldigt, väldigt få utlänningar i Japan (utom i vissa delar av Tokyo och Osaka där det kryllar av dem, speciellt folk som hoppar på dig på stan och försöker propsa på dig Hip Hop-tröjor av storlek XXL eller försöker locka in dig till någon sliskig bar som ingen vill gå till frivilligt). Generellt gäller nog att ju längre ut på landet desto större är intresset för en utländsk person, och desto fler japaner som inget annat vill än kunna räkna sig till en av dina vänner. Men många japaner är blyga av sig, så räkna inte med att du bara kan sätta dig och vänta på nya kompisar. Du måste ge dem en ursäkt, en socialt acceptabel anledning till att hälsa på dig.

Så låt oss säga att du anlänt till Japan och flyttat in i din lilla trånga apato med illaluktande tatamimatta, en gammal sliten madrass som tar upp halva rummet, en fotogendunk och en skränande 12-tums TV som enda sällskap. Då kommer du snart börja önska att du hade lite kompisar. Om inte annat så för japanskans skull kanske.
Vad kan man göra? Jag föreslår något av följande:

* Fråga på turistbyrån/skolan var närmsta "International Center" eller motsvarande ligger. I många japanska städer är detta namnet på en mötesplats för utlänningar och en samlingsplats för japaner som studerar språk eller utländsk kultur, och är verkligen värt ett besök. Ofta har de fester, studiegrupper eller andra sammankomster där man kan träffa allsköns intressanta människor som har ett gemensamt: de är patetiskt ensamma.
Ofta kanske det också finns en anslagstavla där du kan annonsera efter kompisar, möbler, lägenhet och t.ex lärarjobb eller andra lediga tjänster. Jag lyckades t.ex träffa min flickvän där.

* Gå ut och ställ dig på en vältrafikerad gågata och veckla ut en stor karta och verka som att du inte kan hitta vägen till det lokala konstmuseet. Strax kommer japanerna kasta sig över dig i drivor, ivriga att få hjälpa dig hitta rätt, hjälpa dig med ditt och hjälpa dig med datt. På detta sätt kan du säkert finna en vän.
Om inte så kommer du i alla fall gå hem som en bättre människa, rörd över detta land och dess hjälpsamma invånare.

* Ok, ovanstående var en typiskt lurig svensk strategi. Det bästa rådet jag har för Japan är att konfrontera den person du fattat tycke för och helt enkelt fråga:
"Ska vi bli kompisar?", ordagrant.
OBS, detta måste vara en japan!!!! För i 9 av 10 kulturer torde detta vara socialt självmord. Personen i fråga skulle i bästa fall ta dig för en social analfabet med stora problem att få vänner. En annan skulle ta det som sarkasm och undra om du muckar gräl.
Men, i Japan är det faktiskt helt okej att fråga så här, så länge man menar det uppriktigt. Och detta är väl en av anledningarna till att jag älskar japaner. Ordet för detta karaktärsdrag är sunao. Det är helt okej att lägga ner alla pretentioner om att man är guds gåva till mänskligheten, att man har fler kompisar än man klarar av etc, och helt enkelt ödmjukt fråga "Får jag vara din kompis?". De flesta kommer glatt svara ja och fråga dig när du har tid att ta en kaffe. Och de andra vet du i alla fall var du har.

* Gå ut på Izakaya, pub, club, karaoke, game center, konsert eller vilket ställe som helst där mycket folk rör på sig. Det är viktigt att vara ute, det är då man träffar folk. Och folk betyder möjligheter. Och gosse vad det finns möjligheter i Japan!

Var trevlig och försök använda den lilla japanska du kan. Japaner blir imponerade och erbjuder sig att lära dig mer japanska. Chansa, bjud på en öl och gör ett gott intryck. Var inte snål småskuren svensk, du kommer garanterat få tillbaka mångfalt mer. Börja inte gnälla om valfångst, japans roll i andra världskriget eller svensk världsmoral hit och dit och dess syn på japanska mäns mangaläsande. Ta i stället fram det goda och bre på om hur enormt fascinerad du är av Japan och hur du lidit av att aldrig ha fått smaka sake. Sen tar ni en sup tillsammans som du absolut insisterar på att betala. Så här skapar man vänner i Japan. Och en dag bjuder samme person tillbaka på middag med riktiga Geishor och valkött för två miljoner yen. Det hände mig faktiskt.
xxx
Purikura: en vansinnigt kul
japansk uppfinning! Denna
föreställer mig och min syster.

* Jag nämnde det ovan, men gör det igen. Gå till en arkadhall. Om du lider av epilepsi, gör det kanske inte. Även känt som Game Center, eller som unga säger, ge-se-. Japanska arkadhallar måste bara vara häftigast i världen efter the Playboy Mansion och Kraftwerks konserter. De är japanska i regnbågens alla färger blinkande nintendoistiska versioner av Las Vegas, skoningslöst fullproppade med morgondagens arkadspel, gamla goa spel, urgamla spel, dunkande dansspel, gitarrspel, trumspel, UFO-catchers, PrintClub purikura (har själv bränt tusentals kronor på PrintClub, såsom bilden), enorma sport- och travspel, black jack, enarmade banditer, dating-spel, snuskspel, hundspel och andra spel som jag aldrig ens visste fanns. Det är stökigt på det där trevliga japanska sättet, och ljudnivån är så hög att man måste skrika för att göra sig hörd. Bedövande, epilepsiframkallande och dunkande men samtidigt meditativt, nästan berusande när du väl vant dig. Japanska ge-se- kan få vilken spelälskare som helst att tugga fradga.
Om du inte hittar en kompis här bland alla vilsna ungdomar så kommer du i alla fall att virtuellt kunna ge igen genom att skjuta ihjäl ett par hundra terrorister eller slå ner en bäver innan du går hem.

* Har du inte tur i spel så har du i alla fall enligt ordspråket tur i kärlek. Varför inte kamma håret, ta fram den där "intressanta utlänning hunk/Brad Pitt i Tibet"-looken och gå ut och försöka hitta en tjej/kille som på nåt vänster skulle vilja tycka om dig trots alla dina tusentals brister.
På japanska kallas raggning nampa och det är en mycket omtyckt folksport som utövas på de mest häpnadsväckande, uppfinningsrika och skamligt oförskämda sätt. Om det sen beror på nationellt karaktärsfel eller på att japanska tjejer är så söta att de borde klassas som massförstörelsevapen av FN, det vet jag inte.

Lyckas du skaffa en japansk flickvän så sällar du dig till den mer lyckligt lottade delen av manssläktet på jorden. Lyckas du som tjej hitta en japansk kille hoppas jag att mysiga hemmakvällar, sliskig pusspussromantik och manlig barnledighet inte står högst upp på din lista över ett lyckat förhållande. Däremot är japanska killar väldigt duktiga på att jobba häcken av sig och ge alla pengarna i ett kuvert till dig en gång i månaden. Det största hindret är att japanska killar knappt når upp till hakan på svenska tjejer, vilket vad jag hört inte är så uppskattat av kvinnosläktet.

Så hur lägger man in den där första stöten? Ja, inget "Konnichiwa, Nisse-san to moushimasu!" i a f, det funkade bara i Shogun. Nuförtiden talar bara nördar så, och det var ju det vi skulle försöka dölja eller hur?
Efter mycket efterforskning kan jag istället påstå att den i särklass effektivaste isbrytaren är följande genialiska lines:
På tåget: Excuse me, do you speak English?
I snabbköpet: Excuse me, can you tell me where to find the nattou?
På gatan: Excuse me, do you speak English?
På diskot: Hellöö good looking, ken jo spiik inglish? (OBS dock att inga tjejer tänder på fulla killar. Denna fras är för kvinnligt bruk enbart.)

"Pratar du engelska?" är den perfekta inledningsfrasen. Man kan prata om allt efteråt, under tiden man gläds åt att båda faktiskt kan engelska! Wow! Improvisera och le. Lägg in lite kawaii här och där. Funkar jättebra. Du fattar vinken. Det är detta som är skönt med att åka utomlands. Raggning är så mycket enklare!



Dragon Ball
Manga, TV-spel och anime

Japan är seriemagasinets och TV-spelets förlovade land. Det är även ett eldorado för alla sorters nördar, drömmare, samlare och medelålders män som fortfarande leker med tågbana. Utbudet och mångfalden är otrolig. En serietidning, dvs "manga", tjock som telefonkatalogen kostar 15 spänn och upplagorna är enormt stora. Den populäraste tidningen Shounen Jump med blandade serier som riktar sig till tonåringar säljer ca 4 miljoner exemplar varje vecka, och japanen är statistiskt sett den största seriekonsumenten i världen. Denna kärlek för tecknade serier letar sig in i varje vrå av samhället. När man går till frisören så ligger det manga istället för skvallertidningar. Överallt finner man speciella manga-kaféer med hyllor smockfulla av små pocketmanga. Du betalar en mindre summa och sen får du fri tillgång till en läskmaskin med Melon-soda, en plats att läsa och ibland en massagestol. En för oss udda syn är att respektabla äldre män i kostym läser också kan ses läsa serier på tex tåget. Gamla kärringar läser medan grytan kokar på spisen. Det finns med andra ord inte bara serier för unga, utan för varje grupp; affärsmän, hemmafruar, sportutövare, tågförare etc. Mangans enorma popularitet har medfört att offentliga institutioner också använder sig av söta seriefigurer för framföra information på tavlor eller pamfletter, något som faktiskt hjälper en utlandsstudent och säkert också en och annan japan. Ett annat exempel är bankomater med animerade små söta biträden som pratar med en och bugar när man är färdig.

Eftersom alla läser manga är det naturligt att några av de största kändisarna i landet är serieskapare. Vem kan nämna namnet på en svensk serieskapare? Och hitlåtarna som går på radio är många teman till kända anime-serier.

Det har slått mig att i Sverige är manga en inkörsport för många ungdomar till ett vidare missbruk av japansk kultur och är ett väldigt intressant område eftersom det har sådan spridning. Många som råkar läser denna sidan är säkert mangaläsare, eller har kanske fluktat lite i närköpets hylla med Dragon Ball, Shounen Jump, Naruto, One Piece, Sailor Moon, Akira, Ranma, Conan etc.
Hotaru No Haka
En oförglömlig scen från Hotaru No Haka, fritt
översatt "Eldflugegraven".

Även om du tror dig vara för gammal för tecknade filmer så finns det ingen ursäkt för att inte se någon av Studio Ghibli-filmerna. De kallas ofta Japans svar på Disney men är helt makalöst bra och har ett djup och en realism som Disney tyvärr saknar. Den mest uppmärksammade Ghibli-filmen på senare år är Spirited Away som tilldelades en Oscar för bästa animerade film 2003. Regissören heter Hayao Miyazaki och hans filmer handlar i gemen om barn, gamla tanter och all sorts vilda flygfärder. Några av hans andra verk är Tonari No Totoro, Laputa, Nausicaa, Princess Mononoke och senast Howls Moving Castle, alla filmer som varken lämnar barn eller vuxen oberörd.

Miyazakis studiokollega Isao Takahata är även han en mästare som tyvärr inte regisserat lika många filmer som Miyazaki. Hotaru No Haka (på engelska Grave of the Fireflies) är mest känd och skapade stora rubriker när den släpptes i Japan, pga sin synnerligen rörande skildring av två syskons överlevnadskamp under andra världskrigets sista dagar. Den är en otroligt vacker och djupt mänsklig berättelse och utan tvekan en kandidat till bästa filmen någonsin. Det ryktas att folk blivit deprimerade av att se den, men själv tror jag den gjort mig till en bättre människa. En helt unik film som jag varmt rekommenderar för dig som vågar.

En annan film av Isao Takahata som jag rekommenderar till dig som redan upplevt Japan är Only Yesterday, en stillsam nostalgisk och romantisk berättelse med ett av filmhistoriens bästa slut. Som i många andra Ghibli-filmer är handlingen långsam och det snålas inte med långsamma bilder av natur och detaljer, allt handmålat vackert och mänskligt i sin avsaknad av datoriserad perfektion. Karaktärerna i Ghibli-filmerna är nyanserade och har ett djup som gör dem svåra att få grepp om, precis som vi upplever det i verkligheten. Det är ett stort mysterium varför, VARFÖR dessa underbara filmer inte står på hyllorna i alla våra svenska videobutiker.
Ghost In The Shell
Estetisk och något erotisk inledningsscen från kultförklarade
sci-fi-filmen Ghost In The Shell.

Om du har en brinnande passion för att rita manga eller designa TV-spel ska du veta att i Japan är det big business; en jätteindustri, och att såna som du välkomnas. Efter examen på språkskola kan du gå vidare till speciell högskola för TV-spel eller manga/anime produktion. Såna här skolor finns det många av, och att komma in är inte svårare att komma in på än att en motiverad "Inuyasha"-fanatiker klarar av det. Och hur många gånger har väl inte mamma sagt till dig att du ska tillvarata din "ritförmåga/din otroooliga fantasi"?

Min spelgalna/teckningsbegåvade svenska kompis Thommy gick rakt från språkskolan till Digital Arts-skolan i Sendai där han får sitta och göra TV-spel/rita snygga tjejer med tallrikstora ögon dagarna i ända. Gissa om han trivs?



Japanska språket

Det finns mycket finurligheter och funktioner i japanskan som är roliga. Tillsammans skapar de ett väldigt rikt och flexibelt språk (och några smakprov har jag listat här). Här följer ett par exempel på egenskaper som skiljer det från svenskan och som jag tycker är ganska lustiga.

* Har du någonsin önskat att du på svenska kunde säga "jag" på fem olika sätt? Förmodligen inte. Men, efter att ha lärt dig japanska kommer du! Istället för endast ett ynka ord för "jag" och "du" så finns det flertalet ord beroende på hur du vill framföra dig själv (allt från narcissistisk megaloman till ödmjuk slav) och hur du vill tilltala motparten (allt från "du är en stor inspirerande mästare och dina ord är lag" till "du är slöseri på syre"). Allt sagt i ett enda nätt litet subjekt.

Vilket subjekt en japan använder beror på hierarki, vänskap/fiendskap och ibland på sinnesstämning. Efter att jag lärt mig använda det någorlunda bra slog det mig vilket otroligt instrument det är. Inte bara för att visa artighet eller förakt, utan också för humor och skratt.

* Det finns manlig japanska, och det finns kvinnlig japanska. Detta ger en möjlighet att nyansera och framföra sin könsroll på ett otroligt finessrikt sätt.
En japansk man kan tala väldigt manligt och få kvinnor att smälta som smör i solsken bara genom sitt grova och samurajlika ordval. Manligt tal är ofta kort och enkelt, men givetvis beroende av vilken samtalspartnern är.
Likadant kan en tjej visa sig kvinnlig genom väldigt vårdat och mjukt språk där nästan allt utom substantiven skiljer sig från neutralt skriftspråk. Och detta låter som ljuv musik i en mans öra, inte minst eftersom hennes val av kvinnligt språk kanske visar på ett intresse. Japanska tjejer älskar att visa sig söta genom att använda speciellt kawaii (gulliga) ord, och många av dessa går i mode under några ord för att efter ett tag bytas ut av nya ännu gulligare ord som någon idoru (ungdomsidol) hittat på. Många innefraser har ofta tillhörande rörelser eller poser som gör det än mer intrycksfullt.
Körsbärsblommor
Körsbärsblomman sakura är Japans national-
blomma och symboliserar skönhet och ungdom.
Besöker man Japan i April så får man se
japaner vallfärda till parker och slott endast för
blommans skull.


* Det finns flera olika uttal för varje siffra mellan 0 och 9. Och vad är så kul med det då? Jo, många företag skaffar telefonnummer som rätt utläst bildar meningar som bildar en liten beskrivning eller kanske ett budskap. Och därmed blir numret också lättare att komma ihåg. T.ex. blir tel.nr. 117 117 [iina, iina] översatt till svenska "va bra, va bra!". Tel. nr. 376 480 [mina mushiba zero] blir "alla har noll karies". Etc. En internationellt känd bokstavskombination är 893, uttalat yakuza, dvs namnet på den japanska maffian. Numret är en förlorarkombination i ett kortspel.

* Japanskan har ett enormt förråd av artighetsfraser som ofta är svåröversättbara till andra språk, exempelvis "yoroshiku onegaishimasu", "shitsureishimasu", "itadakimasu", "otsukaresama deshita", "omataseshimashita".
I ett folkrikt land med stor trängsel och mycket stress fungerar dessa som en slags smörjolja som får folk att känna sig uppskattade och respekterade. Personligen finner jag en stor glädje i att vara artig, och även om japaner ibland kan uppfattas som falskt artiga/omtänksamma så tror jag att detta också har en funktion. Det blir en sorts positiv spiral där man tvingar sig själv att respektera andra och därefter får tillbaka desto mer respekt. Artighet har absolut en viktig funktion och det är beklagligt att vi i Sverige valt att se något så positivt och mänskligt såsom förlegat tänkande.
När du lärt dig lite japanska kommer du snabbt upptäcka att Japans städer kryllar av skyltar och plakat med uppmaningar om att visa respekt för äldre, visa omtanke för andra och vikten av att inte förstöra allmän egendom. Tex står det på många platser: "Lägg av att gå och röka samtidigt". Dessa små påminnelser om respekt för omgivningen, och att någon faktiskt bryr sig, är förmodligen en av ingredienserna till Japans säreget vänliga och trivsamma offentliga miljöer.



Kort om mina studier i Japan

På begäran så ska jag mycket kort berätta var jag fick inspirationen till denna bland japanofiler smått legendariska hemsida. Legendarisk för att det var den första sidan om Japan när jag skrev den och för att jag haft kontakt med om inte tusen så iaf hundratals svenskar som sedermera åkt till Japan och själva skapat intressanta bloggar, reseberättelser och forum.

Jag var 21 år sommaren 2001 när jag fick beskedet att mitt betyg var för lågt för läkarutbildning i Köpenhamn. Danskarna hade klagat över att svenskar översvämmade de danska universiteten och man hade därför ändrat intagningskvoterna och betygomräkningssystemet för att stänga ute svenskinvasionen. Jag kan bara tacka danskarna för deras främlingsfientlighet!
Jag visste inte vad jag skulle göra istället för läkeriet och ingen annan verkade vilja ta reda på det åt mig, så jag gjorde vad vilken annan man skulle gjort; frågade mamma. En dag kom hon hem med ett telefonnummer till en kille (Jakob) som tydligen hade gjort det omöjliga, det fantastiska, det jag hade beslutat glömma i brist på framtidsutsikter: han hade studerat japanska i Japan. Jag ringde blygt upp, och där var en kille i kött och blod som gjort DET. Min upphetsning visste inga gränser när jag skrev mitt brev till skolan och bad dem anta mig. Vid detta laget var det egentligen för sent för att ansöka men de verkade göra ett undantag och jag blev antagen till terminsstarten den 1 oktober 2001.

Staden hette Sendai och är en ganska liten stad med japanska mått, men ändå inte mycket mindre än Stockholm. Jag gillade staden från den första sekund jag stigit av det skinande Shinkansen-tåget. Det var färgglatt, ett sprudlande folkliv, solen sken, och det luktade gott.

De första månaderna kämpade jag heltid med att försöka lära mig japanska och andra mindre vardagsproblem som att lokalisera yoghurten i mataffären. Jobb var inte att tänka på men med lite ihopfifflade CSN-studiemedel, besparingar och bidrag från min mamma så fixade det sig. Det var en helt ny värld och jag blev totalt uppslukad av den japanska kulturen och gjorde allt för att förstå den. Till den grad blev jag en del av Japan att jag efter ett tag började glömma bort svenska. Efter ett tag lyckades jag få ett jobb på en nattklubb i Sendai plus ett extrajobb som lärarassistent på en dansskola. Och efterhand började jag också privatundervisa både svengelska och skånska. Att mina elever överhuvudtaget skulle fått något språkligt ut av detta tvivlade jag ofta på. Men vi hade trevligt och de fick sin egen 183-cm gaijin-kompis i fint omslag, och en av mina engelska-elever blev en av mina bästa vänner någonsin.

Jag stannade två år i Sendai och reste slutligen runt två månader till Kyoto, Hokkaido och västra Japan, alla mycket vackra platser. Oförmögen att kunna bestämma mig för vad jag skulle göra efter språkskolan och med en stigande längtan hem till familj och vänner hade jag redan efter halva tiden beslutat mig för att inte gå vidare till högre utbildning i Japan. Det finns beslut man ångrar resten av livet, eller iaf misstänker att man valde fel. Detta beslut är ett av dessa. Men jag förstår det i ljuset av hur jag kände då och vilken dummer jag alltid varit... Jag lever nu med en ständig hemlängtan, bakom vardagsbekymmer som vardagsglädje, en hemlängtan till Japan. Denna sidan är mitt monument och hyllning till mitt andra hemland.

Geishaflickor

/ av Tor Dalsjö - Mail: td_infinite-snabelA-yahoo.se
För tillfället läser jag tacksamt alla mail men har tyvärr ingen tid att svara på frågor. Obs att allt jag vet om Japan har jag skrivit här. Tyckte du om sidan så visa din uppskattning genom att kolla in någon av annonserna.

Läs gärna vidare:


Japanofiler på denna sida sedan 7 mars 2005:

Senast uppdaterad 5 aug 2007.


___________________
Japanska nyheter från Mainichi News