___________________
Japansk kultur och livsstil

Sidan skapad av
Tor D



Festivaler - matsuri

Nästan var du än åker i Japan så kommer du inte kunna undvika en eller annan festival, på japanska matsuri. De flesta har shintoistiskt ursprung och den ena har mer otroliga förklaringar än den andra. T.ex att Vega, den fräkniga vävarprinsessan, och Altair, den krämande koherden äntligen får lov att korsa vintergatan för att mötas och göra du vet vad, (om det inte regnar, för då blir vintergatan översvämmad och de älskande måste avstå varandra ett år till). Och inte firas festivalerna på ett stillsamt vis heller, såsom man skulle kunna förvänta sig av japanerna. Mamma var är jag?Nej, oftast liknar det rena upploppet när tusentals halvnakna gallskrikande män springer fram på gatorna med bärbara tempel ovanför sitt huvud, alternativt i stora vagnar som ser ut som de ska krascha in i en vägg när som helst (och ofta gör det). Andra ingredienser är fruktansvärda eldar, massdans i yukata, vackra färgglada kläder och diverse rekordartade mängder origami/lyktor/godis och givetvis livsbringande sake i livsfarliga mängder.

Jag har mycket svårt att föreställa mig en japansk festival som inte slutar med att någon hamnar på sjukhus faktiskt. Så kul är de!

Sapporos snöfestival är en av de lugnare festivalerna, men är känd över hela världen för sina gigantiska och mycket vackra snöskulpturer. Det började på 1950-talet när några studenter byggde snögubbar i parken, men nuförtiden kommer kända snöskulptörer från hela världen för att visa upp sin färdighet, och det är inte sällan skulpturerna är stora som hus. Festen går av stapeln i början på februari varje år, varar en vecka och drar till sig över 2 miljoner besökare.

Helger - kyuujitsu

Missförstå inte rubriken. Japaner har inte speciellt mycket lediga dagar efter det att de väl tagit steget ut och blivit självförsörjande samhällsuppbärande medborgare. Däremot är de nog världsbäst på att utnyttja den fria tid de har och har gjort avslappning såsom turism till en ren konstart. En av de få helger då vanliga arbetande japaner faktiskt kan få ledigt är Golden Week, fritt översatt guldveckan. Jag vet inte om namnet syftar på att den lediga tiden är värd sin vikt i guld, men det måste nog kännas så. Ofta tar man ut en vecka till tio dagars ledighet och reser över Japan eller kanske utomlands, åker hem till sin gamla efterlängtade hemstad eller, som de mest hårdarbetande, återtar sig från ett års slit genom att sova och äta en vecka framför TV:n.

Andra helger där man nödvändigtvis inte är ledig är i ordning:

Shinnen Nyår 2-3 januari

Seijin no hi Bli-vuxen-dagen 15 januari

Kenkoku kinenbi Nationaldagen 11 februari

Shunbun no hi, shuubun no hi Vårdag- och höstdagjämningen 20/21 mars resp 23/24 september

Midori no hi Gröna dagen 29 april

Kenpou kinenbi Grundlagens dag 3 maj

Kodomo no hi Barnens dag 5 maj

Keirou no hi Respekt-för-de-äldre-dagen 15 september

Taiiku no hi Sportdagen 10 oktober

Bunka no hi Kulturdagen 3 november

Kinrou kansha no hi Tack-till-arbetar-dagen 23 november

Tennou tanjoubi Kejsarens födelsedag 23 december

Blodgrupper - ketsuekigata

Om en japan frågar dig vilken blodgrupp du är, vilket onekligen händer titt som tätt, så behöver du inte frukta. Det är inte ett hot om våld eller ännu värre; en förfrågan om att lämna blod. Nej, japaner har en helt egen totalt ovetenskaplig tradition i att härleda en persons temperament och läggning utifrån vilken av de fyra blodgrupperna A, B, O och AB som personen har. Även om många är skeptiska till metoden så är det ett populärt samtalsämne som alltid ger en mölighet att fullkomligt dissekera folks personligheter för att sedan gissa blodgrupp. Eller också används frågan som en ice breaker när man inte har något bättre att prata om. Och är därmed ett effektivt vapen när man vill flirta.

Teorin om blodgrupper är väldigt djupt rotad i japansk populärkultur, men har sitt ursprung inte längre tillbaka än 1916 då en japansk läkare publicerade en forskningsrapport om det märkbara sambandet mellan blodgrupp och personliga egenskaper. Ryktet spreds snabbt, och bara ett par år efter började militären registrera mönstrandes blodgrupp i hopp om att kunna identifiera lämplighet. Nuförtiden finns i Japan exempel på företag, dagis och skolor som arbetar med blodgrupp som en viktig faktor i arbetsfördelning och inlärning, och givetvis är det ett av huvudkriterierna i kontaktfirmors databaser.

I Japan är största delen av befolkningen (39%) grupp A, och detta sägs förklara varför det japanska samhället är så ordnat, noggrant, rent och hierarktiskt. Vidare är 29% O, 22% B och 10% AB.

Här är en kort presentation av de fyra grupperna:

A: Reserverad, försiktig, sentimental, konfliktundvikande, svårt att bestämma sig och självuppoffrande. Går ofta och oroar sig.

B: Munter, lätthjärtad, pratsam, social, självständig, känslofull och omhändertagande. Gillar inte att bindas av regler.

O: Lugn, har tålamod, stabil, kontrollerad, stark vilja, oböjlig och full av självförtroende trots ett blygsamt yttre. Bra ledare.

AB: Lugn, omdömesfull, objektiv och självisk.

Nu vill jag inte förstöra det roliga, men blodgruppsindelningen har ingen vetenskaplig grund och har aldrig kunnat bevisas trots många experiment. Däremot talar man om en omvänd effekt där folk tror och upprepar det så mycket att det blir självuppfyllande.

Själv är jag AB+. Universalmottagare, det är det viktigaste för mig.

Pachinko

Om jag måste välja det värsta oljud jag kan tänka mig efter en startande Boeing 747 så faller valet på en av salarymen och hemmafruar smockfylld japansk pachinkohall en tidig fredagskväll. Ljudet av tusentals stålkulor som faller ner och studsar sig fördärvade mot olika sorters hinder uppblandat med den mest förfärliga dunkande danska eurotechnon som aldrig nådde längre än till just pachinkohallarna. Allt för att omöjliggöra samtal, paus och all sorts tänkande. Spelet liknar flipperspelet men är helt lodrätt och målet är att få så många små stålkulor som man bara kan till att studsa in i ett litet trångt hål. Kulorna köper man själv och fyller på, varefter man släpper lös dem i en kulspruteliknande mekanism. Får man i en kula så kommer fler ut osv. När man ligger på plus kan man samla ihop alla sina kulor och kassera in dem. Spel är emmelertid hårt reglerat i Japan, och det är inte tillåtet att betala ut priser i pengar. Istället får man välja bland olika prisgåvor, t.ex ett paket cigaretter eller kanske ett guldhalsband med en pachinkokula i om man har tur. Av "rent sammanträffande" brukar det dock ligga en pantaffär precis bredvid som mer än gärna köper ens gåva för en handfull yen.

Hur en människa vid sina sinnes fulla bruk kan uppskatta pachinko är för mig obegripligt. Nog väl är det ändå det mest populära spelet i Japan och omsätter flera biljoner yen varje år, dvs mer än landets bilindustri! Det är också ökänt för alla de spelmissbruksproblem det ger upphov till och den japanska maffians såsom nordkoreanska maffians inblandning. Bl.a sägs det att det nordkoreanska kärnvapenprogrammet till stora delar finansieras av inkomster från pachinkoägande exilkoreaner.

Som student i Japan fick jag varken lov att jobba med eller spela pachinko, vilket dock inte har hindrat att jag prövat det en gång. Därav min irriterande lomhördhet.

Bonsai

En gammal konstform i att plåga små träd tills de blir vackra dvärgar, även känt i västvärlden som Mr Miyagis sidosyssla i Karate Kid-filmen. Det är en huvudsakligen manlig hobby och målet är att skapa en miniatyrform av trädets fullstora motbild. Metoden inkluderar daglig ömhet, tillsyn och ibland klippning av rötter och flyttning från sol till skugga etc. Bonsaiträdet klipps i estetiska former enligt uråldriga kinesiska regler, och blir en väldigt dekorativ liten sak som man kan vila ögonen på eller meditera framför. Vissa träd vårdas ömt i generationer och är fullkomligt oersättliga.

Bonsaiträd beskådas lättast i fina hotell, dyra gallerior, slott, olika lokala trädgårdsmästartävlingar, och det är inte ovanligt att de dyker upp i Japans version av konstrundan. De vanligaste bonsaisorterna är tall, cypress, lönn, ek, plommon och körstbärsträd. En nära besläktad konstart är bonkei, där inte bara ett träd utan ett helt landskap reproduceras i miniatyr.

Onsen

Onsen betyder het källa och är bredvid bergsklättring, kampsporter och golf en av japanernas allra största passioner. Och bredvid sex och sake definitivt en av livets stora njutningar. Ironiskt nog är onsen en produkt av Japans farliga läge ovanpå en mullrande samling jordplattor sprudlandes av dödlig vulkanisk aktivitet som värmer upp vattenådror och blandar upp dem med mineraler från urberget. Vid dessa källors utlopp har japaner sedan urminnes tider byggt badhus där de kunnat rena sig från smuts och vardagens stress, och med tiden har badet blivit en essentiell del av den japanska kulturen. Onsen är en plats för rening och och läkande, men även för stilla meditation och flykt från det hektiska moderna livet.

Runt de flesta av de 2000 varma källor som finns i landet har mindre samhällen av hotell och gästhus byggts upp för att kunna ta emot alla onsen-törstande stadsbor. Beroende på källa skiftar vattnets innehåll av olika mineraler, varav vissa tillskrivs helande egenskaper, t.ex mot hudsjukdomar och reumatism. Ofta är badhusen ett hotell i sig, och inte sällan stannar man ett par nätter för att bada, äta gott, spatsera omkring i badrock hela dagen och riktigt slappna av. Miljöerna i badhusen brukar vara synnerligen vacker och japansk till sin stil, och maten är garanterat traditionell japansk kaiseki.

Att bada följer en högt kultiverad ceremoni som i princip går ut på att man tvättar sig sittandes på en pall, skrubbar med en liten handduk och med en vattenspann sköljer kroppen. Bara denna simpla procedur är något av det bästa som finns tycker jag! Därefter stiger man ner i vattnet, gärna medans man stönar "atsui atsui" (varmt, varmt) för att försöka undertrycka instinkten att fly från kokdöden. Men den initiella smärtan byts snart ut mot en känsla av att befinna sig i sjunde himlens VIP-rum. Om du så bara har en dag i Japan, se till att inte missa denna upplevelse. Fördelaktligen tillsammans med en Japan som kan ta dig till en bra onsen och kan instruera dig.

Hanami

Varje år firas sakura, dvs körsbärsblommans blommning i en hejdundrande masshysteri i utomhusfester, dangoätande, alkoholfötäring och parningslekar under skimrande ljusrosa körsbärsträd. Det börjar i mars längst söderut i landet och drar sakta upp som en stor varmfront över hela Japan med sista blommningarna i slutet av april i norra delarna. Allt rapporterat och bevakat i största detalj och engagemang på TV-nyheternas körsbärsblomningsprognoser, sakuradayori.

Sakura? Den kortlivade körsbärsblomman ses som en symbol för och påminnelse om det korta och vackra men förgängliga livet. Den har dyrkats sedan urminnes tider och är Japans nationalblomma. Dess ankomst i mars betyder också att våren har kommit och att det är dags att gå ut i parken, beundra blomman och ha lite kul.

Det vanligaste sättet att fira hanami (översatt blomsterskådning) är att sprida ut ett par filtar under ett körsbärsträd, bjuda in alla vänner, och med en öl i ena handen och en karaokemick i andra festa tills man stupar. Och jag kan intyga att japanska parker har mer gemensamt med slagfält från amerikanska inbördeskriget än med parker efter ett par nätter av hanami. Detta medför att efterfrågan på ett stycke ostört mark runt ett träd är stor. Praxis är att tidigt på morgonen skicka ut någon från företaget (helst grov, muskulös med tatueringar och färgat hår) för att knycka ett träd, slå ut filtar och med livet som insats vakta platsen dagen lång tills hans kollegor äntligen sluter upp med mat, dryck och passande traditionell klädsel.



___________________